Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ismene är ett mål för detta hjärtas plåga,
Hon ler med grymt förakt, åt all min ömma låga.
Min kärlek, utan hopp, mig helt förvirrad gör:
Ismene hatar mig, mitt kval dess bröst ej rör.
Alcides, ömme vän! Din lycka du ej känner:
Ditt hjärta ömt och fritt blott rörs för dina vänner:
Du känner kärlek ej, du aldrig älskat har:
Än har din höga själ sin sälla frihet kvar.
Lycksalig om du den får ständigt lyckligt njuta,
Då kan din glädje ej i sorgemoln sig sluta.
Fly kärleks söta gift! Alcides fly dess makt!
Förblinda ej din syn på plågors falska prakt.» -
Ack, Damon, det var du, som först min misstro väckte,
Mitt hopp, mitt ömma hopp, du då till hälften släckte;
Straxt spriddes i min själ ett grymt, ett okändt kval:
Jag häpnar för mig själf, jag fruktar för mitt val.
Min kärlek icke mer min sällhet nu bereder;
Mitt öde vredgadt är, det därifrån sig leder.
Det är mig nu ett kval, att vara öm och kär,
Då Chloe ej, som förr, sin ömhet för mig bär.
Hvi har jag icke fått min stillhet längre äga?
Hvi skulle Damon mig så gruflig nyhet säga?
Man är ju lycklig nog, fast tanken vilse for,
Då, i sin bildningskraft, man själf sig lycklig tror.
Men nu är allt förbytt: mitt hjärta allting fruktar,
Och denna Chloës krans jag nu med tårar fuktar:
Förgäfves flätas mer de mjuka blomsterband;
Nej, blomman utaf sorg förvissnar i min hand.
Dock jag vill hämta tröst: ett steg jag än vill göra,
Jag vill af Chloës mun i kväll mitt domslut höra.
Om jag på detta träd min ömhet nu beskref,
Törhända, att min eld, min målning lycklig blef.
I denna rena bark, som skall min tro förklara,
Mitt hjärta ville själf det bästa ordet vara.
Det ville synas här förtvifladt, dygdigt, ömt,
Och säga framför allt: »Har Chloë mig förglömt?»
Min Chloë, se de ord, Alcides vågat skära;
Ditt svar betydligt är, det tolka kan din ära,
Det visa kan din dygd, det rör ditt ädelmod;
Tillåt dig ej att se Alcides i sitt blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
