Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl i epigrammet, som i andra diktslag, voro for visso icke
uttryck för annat än ett öfverdådigt gladt lynne, möjligen
för ett bemödande att dikta i tidens smak, emedan »det så
skulle vara», och det vore ett groft fel att däraf draga
några ofördelaktiga slutsatser rörande hennes karakter.
Hvarje författare måste dömas med hänsyn till sin tids uppfattning.
Bland de epigrammatiska dikter, som förut äro kända,
finna vi först ett skämt med en svag representant för
Kärleksguden i operan Orphée (härom mera nedan i
sammanhang med ett syskonepigram), vidare ett litet
tvetydigt epigram emot den osedlighet, som iklädt sig
sedesamhetens mask: »Till Lise, som begärde bli afmålad
såsom nunna», men hvars bild blott borde räcka till midjan,
satiren mot pratsjukan, representerad af Lukas, hvars stora
talegåfva egentligen endast vore »en oförmögenhet att
kunna tiga», samt versen på den poetens sofstol, vid
hvars poesi eljes andra brukade somna utan hjälp af någon
länstol (samtliga 1780); ytterligare skämtet mot Clas, som
icke lupit fram till lyckan, »men bara ideligen krupit», det
något vågade epigrammet om frun, som på sin mans
tillfrågan icke kände någon man som icke var hanrej; utfallet
mot den fru, som var rädd för ormbett, men som ej
behöfde vara ängslig, ty det blefve ormen som sprucke af
etter (alla dessa 1783); det rörande lilla epigrammet från
1787 »Ändå någon olyckligare» (mannen utan skor och
mannen utan fötter) och samma års mycket kvicka skämt
Tillämpningen om länsmannen och smeden, som taga åt
sig prästens predikan mot »de stores högjärd»:
»Gunås så visst vi känna oss igen I denna
straffpredikningen;»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
