Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta stycke har funnits i den ofvannämda Kellgrenska
samlingen af verser på K. Bibi., och därför förmodats
vara af denne, men det tillhör fru Lenngren. Poemet
lyder:
»Jo, jo, det går så (1781: N:o 165).
En gammal, slug och välment tant
För unga Doris säkrast fant,
Att ifrån verlden henne fora,
Och från så mången ung galant,
Som kunde hennes dygd förstöra.
Hon sade, Doris, allt för ett,
Jag söker blott ditt eget bästa,
Jag dig hos mig en fristad gett,
På det dig ingen karl må fresta,
Blif vid din spinrock, kära barn,
Så flyr du ondskans snöda garn;
Hon gjorde så, den stackars ungen,
I början mera glad än tvungen;
Hon spann och nöjdes med sin lott:
Men när en tid till ända gått,
Och ledsnan börjat henne smitta;
Så ville hon för ro skull blott,
Ibland en stund i fönstret titta.
Hur visste hon att Astrilds skott
Just där dess hjärta skulle hitta?
Men detta lilla sluga djur,
I harm för gamla tants förmaning,
Där ställt en ungersven på lur,
Till flickans noga efterspaning,
Som lefde inom denna bur.
Att se och utaf längtan brinna,
Vår ömma älsklings öde var;
Det honom uti hjärtat skar
Att fängslet otillgängligt finna,
Och samma oro Doris bar;
Hon re’n betraktat denna karl
I fönstret ganska många gånger;
Och började att blifva ånger,
Vid denna gummans hårda lag.
– Hör moster, sade hon en dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
