Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos de fleste af hennes ledamöter väckte så många
rörande minnen af de oöfver träffande behag hennes
kön i förening med hennes egenskaper skänkte åt
vänskapen och umgängeslifvet».
Det vardt Franzén förunnadt att till den medalj,
som slogs öfver fru Lenngren af Svenska akademien,
få teckna hennes minne — en uppgift, som han uppfylde
i ordets fulla mening »con amore».
Han framhåller först, att endast könet och hennes
egen blygsamhet hindrat fru Lenngren att intaga en
plats i den akademi, till hvars osynliga ledamot
redan hans föregångare kreerade henne. Därefter
följer den teckning af fru Lenngrens personlighet
och skriftställarskap, som legat till grund för alla
senare biografier.
Vid karakteristiken af hennes skaldskap betonar
Franzén särskildt, att hon »nästan aldrig var borta»
och att hennes sångmö lika litet som hon själf
älskade ceremoni och ståt; »utan att vara klädd,
bär hon alltid det som klär». Ett annat drag i hennes
skaldelynne, som Franzén betonar, är svenskheten, »så
vida — säger han — ett godt skämt i förening med ett
godt vett hör till svenska nationens karakter», och
påpekar i sammanhang härmed detta drag af nationens
lekande lynne hos Stjernhjelm, Dalin, Oxenstjerna
och Kellgren.
Franzén yttrar slutligen:
»Hvad hon var som skaldinna, skall då först
fullkomligt skattas, när hon i sina samlade verk,
som snart skola uppfylla allmänhetens otåliga väntan,
framträder på en gång med hela sin rikedom.»
Det var år 1819, som hennes »skaldeförsök» utkommo
samlade. Urvalet var företaget af Lenngren och von
Rosenstein; den senare skref företalet. Först torde
Blom hafva varit påtänkt, åtminstone att dömma af ett
bref från A. Wiborg till Tegnér. »Lyckligtvis blef
icke Blom hennes företalare». Rosensteins företal
lemnar dels några biografiska uppgifter om skaldinnan,
med särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
