Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhållande af hennes karaktersegenskaper och sluter sig
härutinnan nära till Franzéns skildring, dels en utredning af
vilkoren för att kunna sägas vara en klassisk författare —
fullkomlighet i föreningen af snille och smak, en egenskap
som Rosenstein tillerkänner fru Lenngren, hvilken han i
öfrigt tillmäter en plats såsom en af Sverges förträffligaste
författare vid sidan af Gyllenborg, Kellgren och — Lehnberg.
Framför Rosensteins företal lemnar Lenngren följande
»Underrättelse»:
De skaldestycken, som nu samlade meddelas allmänheten, voro för
flera år sedan som anonyma strödda i ett dagblad, utom några, som
hitintills ej varit tryckta. Författarinnan ville aldrig samtycka, att en sådan
samling skulle utgifvas i hennes lifstid: hon öfverlemnade till efterlefvande
att bedöma, om hennes poetiska tidsfördrif förtjänte att förvaras från
glömskan och önskade, att de i sådant fall ej måtte synas under annan titel
än Skaldeförsök. Efter hennes död har den utmärkta hedersbevisning,
som Svenska Akademien egnat hennes minne, medfört förbindelse till
deras utgifvande, hvartill man äfven blifvit uppfordrad af personer, som ägt
rättighet till afseende, och bland hvilka, vid detta tillfälle, bör med
tacksamhet nämnas den vördnadsvärde man, som själf benäget erbjudit sitt
biträde igenom ett Företal. Samlingen är inskränkt. Vid dess bestämmande
har man följt åtskilliga af författarinnan själf gifna anledningar,
och, när sådana saknats, sökt med valet förena en viss syftning att, efter
omständigheterna, tillfredsställa olika läsares skiljaktiga tycke. Hvad
angår ordningen, har man funnit svårighet vid någon särskild fördelning
eller klassifikation af skaldestycken, som, utom några få, alla äro af en
egen blandad allvarsam och skämtsam genre, eller ock af denna
sistnämnda allena. Det enda, man därvid iakttagit, är att först anföra originalstycken,
därnäst kända imitationer och öfversättningar samt till slut några
småvers, och att, då ordningen icke, såsom i de flesta fall, funnits likgiltig,
sammanställa dem, som i något afseende gränsade i art till hvarandra.
Att anmärkningar vid redaktionen kunna göras, äfven med skäl, är visserligen
möjligt; och man vill i förhand gärna medge, att den kunnat vara bättre.
Onekligen »kunde redaktionen varit bättre». Urvalet
var allt för snäft och ordnandet tämligen planlöst — desto
egendomligare som fru Lenngren, som nämdt, själf efterlemnat
en vida mera planmässigt uppgjord förteckning.
Genom att inleda samlingen med »Några ord till min kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
