Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - »Till ***» - »Till Daphne»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
gendriver den älskades undvikande svar, då det gäller
att få njuta kärlekens högsta sällhet:
Mitt liv uppå den stund beror, då du mig denna vällust
skänker; man älskar mindre än du tror, när man så
klokt och visligt tänker.
En mycket trogen översättning av Parnys »Le reméde
dangereux» är Till ** (1783), där en älskare ger luft
åt sin glödande kärleksträngtan:
Kom, och din blick skall plågan stilla,
min hälsa därvid fästad är,
jag endast åter den begär,
att den på nytt med dig förspilla.
Närsläktad med dessa översättningar är den i första
numret för 1786 intagna nyårsdikten Till Daphne;
älskaren önskar sin käresta under det nya året »litet
mindre stränga dygder, då litet mera hopp jag får».
Onekligen äro dessa dikter från fru Lenngrens hand -
låt vara mest översättningar - ägnade att överraska.
Att i epigramdikten och skämtanekdoten tvetydigheter
eller cynismer förekommo, hörde ju sedan sekler
tillbaka den komiska stilen till, och är mindre
anmärkningsvärdt. Men denna kärleksdiktning med
dess starkt sensuella kynne synes oss så litet som
möjligt harmoniera med vad vi eljest veta om fru
Lenngrens person, och den blir endast förklarlig,
om den uppfattas såsom vittra studier i en gren
av tidens mode-diktning, alldeles som fallet var
med den anakreontiska dryckesvisan, som ju icke
heller kan ha varit uttryck för hennes subjektiva
känslostämning. Här förefaller det dock egendomligare,
men parallellföreteelser saknas icke i litteraturens
historia från skilda tider. En så ädel och ärbar
kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
