Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - Smärre erotica - Reflexionsdikter - »Medelåldern»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
som Marguerite av Valois, en prydnad för sitt kön,
försmådde ej att, 1500-talets litterära smak till
behag, författa rätt så lasciva noveller i Boccaccios
stil. Envar författare måste dömas efter sin tids
uppfattning.
Andra bidrag till kärlekens psykologi äro av renare
natur. Så några Råd till ett ungt fruntimmer (1781)
om vikten av att hålla älskaren en smula på avstånd,
att väpna sig med stolthet och hårdhet - »med köld
din seger vinnas skall»; vidare den roliga dikten
Könets fyra åldrar (1790), som i raska drag skildrar
kärlekens ombytlighet och Doris’ sorg över hurusom
hennes kyssar sjunka och älskarens stiga i kurs, vars
original påträffas i »Les lendemains» av visdiktaren
Dufresny.
Översättningen Det första ordet (1792), vartill jag
ej lyckats finna originalet, tecknar rätt vackert
kärleksordets födelse på de älskandes läppar. Från den
lyckliga stund, då de första hindren å båda parternas
sida äro besegrade, är det blott frågan om »vilken,
som skall hinna säga det mest».
Det besynnerliga poemet över en enögd skönhet (1783)
är översatt från en i »Almanach des muses» befintlig
dikt »Cou-plets ä une dame borgne» av M. de P***.
Ytterligare finnes en översättning av en dikt,
som gränsar till det erotiska området, Medelåldern
(1789). Dess original påträffas hos själve Voltaire. I
dennes skrifter finnas nämligen några »stances»,
som han skrev 1741 till madame du Chåtelet, och vilka
tydligen utgjort förebilden till detta poems elegiska
avskedstagande av ungdomsdagarnes kärleksfröjder,
det resignerade hängivandet åt vänskapen, därvid
dock skalden gråter åt att endast kunna följa
denna. Fru Lenngrens översättning är egentligen
en omskrivning, som endast har huvudtankegången,
anslaget och slutklämmen gemensamma med Voltaires
dikt. Rätt egendomligt är, att då »1’amitié» för den
franske skalden är femininum, blir genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
