- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Andra utgåvan. 1917 /
182

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Fröken Juliana»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

Fröken Juliana är liksom »Porträtterna» ett bland
fru Lenngrens oftast citerade stycken och blev under
de kommande decennierna - ståndsstridernas dagar -
mycket modernt. Mången »ofrälse» har med förtjusning
citerat de bevingade orden:

Juliana, glöm aldrig din adliga ätt, lägg bort dina
ofrälse miner! Minns noga de kall, dina fäder beklädt,
minns grevarna, dina kusiner!

Denna skarpa satir mot adelshögfärden och dårskapen
att »hellre förtvina och aldrig få man, än nedom
sin börd sig förringa», var färdig redan på våren
1798, men har - så vidt jag kunnat finna - icke
offentliggjorts under fru Lenngrens livstid.

Poemet utgör en i hög grad målande bild från sin tid
och från samhällsförhållanden och ståndsfördomar,
som framkallade sådana öden som den stackars onyttiga,
på sina anor levande Julianas.

Själva den »händelse», som begagnas såsom ram för
satiren pä adelshögfärden, har antagligen fru Lenngren
hämtat från Lafontaine.

I sjunde boken av hans fabler förekomma nämligen
två sammanhörande stycken, n:r 4 och n:r 5, den
förra kallad »Le héron», och skildrande, hurusom
en häger som ratar alla präktiga fiskar slutligen
får nöja sig med en snigel, den andra, »La fille»,
utgörande fabelns tillämpning på människolivet och
framställande en något stolt och granntyckt ung
dam, som har så stora anspråk på sina friare, att
hon försmår den ena efter den andra av de verkligt
behagliga och framstående, sedan, när dessa ej längre
göra henne sin kur, ratar mellansorten, och slutligen,
när spegeln säger henne, att det är nödvändigt att
i hast skaffa sig en man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1917/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free