Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Kontrasten», »Toaletten», »Fästmön», »Ålderdomströsten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
och dottern och niga »vid trappan, vid porten, vid
grinden». Tiderna förändras men vissa mänskliga
egendomligheter, däribland nedlåtenheten och det
underdåniga fjäsket, förbliva sig lika - och därför
blir även »Grevinnans besök» odödligt.
Men även andra tidssvagheter äro föremål för hennes
lekfulla satir. Redan som ung flicka hade hon haft ett
godt öga till toalettflärden och hon riktade nu sina
pilar både mot detta slags flärd och annat överdåd,
mot ålderdomens försök att tävla med ungdomen o. s. v.
Så i Kontrasten (1796), där den »skeppundsviktiga
matronan» trots sin korpulens stånkar med i dansen
och tävlar med ungmön i stället för att sänka
de breda röna vid ett spelbord. Egendomligt nog
funno fosforisterna uttrycket »breda röna» stötande
och vittnande om saknad av - kvinnlig finkänsla. I
Toaletten (1/97) möta vi ånyo en bild av en åldrande
dam som söker, trots sin förvissnade arm, sina
skrynklor och vakanserna i munnen, visa ungdom uppå
skinnet. Fästmön (1798) ger en satirisk bild av en
utstofferad ung dam och hennes smeksamme och jollrande
fästman, som sliskigt klemar med fraser »äckliga att
höra på», så att matronan utbrister:
Hastig ända måste hända på den eld som tänds i krut.
I Ålderdomströsten (1798) har fru Lenngren med
Hogarthsk skärpa visat frukten av en bortklemande
uppfostran; den söta gossen utvecklar sig till
en skurk, som blott önskar lura modern och få ut
mödernet; det är en besk satir utan försonande
löje och man förvånar sig över att Åhlström ansett
lämpligt att tonsätta den som visa. I Mirza (1797)
klagar en äkta man över att den flicka, som före
äktenskapet spelade huslig och sparsam, förvandlats
till en slösaktig och nöjes-lysten hustru:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
