Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Ständigt smyckad som till bal, upp till axeln nakna
armar; vid mitt fogligaste tal: "Kors, mitt hjärta,
vad du larmar! Just för sparsamhetens skull nöter
jag mitt fina hull."
Och som final på dylik flärd - den lilla dialogen
Herrns och fruns morgonkonversation, där herrn
förklarar att det blir nödvändigt att göra cession
men hustrun tröstar honom:
Bah, det där rusket går förbi;
låt folket ha sin tid att prata.
Tro mina ord,
konkursen gjord,
som förr vi hålla loge och ekipage och bord
och göra fienderna flata. -
Ja, ja, du kan ha rätt, Agata!
Metoden användes 1814, då dikten skrevs - den
hade gamla anor och hade redan i Argus gisslats av
Dalin och på i75O-talet i Stagnells »Den lyckelige
banqueroutieren».
Stundom tar denna satir av flärd och nöjeslystnad
karaktären av situationsmålning. Så i den livfulla
teckningen av olika lagers icke alltför valgranna
rolighet i Vauxhallen (1797), med »jämlikhet, kvalm
och musik»:
Vauxhall, du liknar vår värld! Mänskan där fiker och
svettas otroligt, väsnas och skriker och tror sig
ha roligt.
Starkare är situationsmålningen i den dråpliga
framställning av vantrevnaden vid stora gästabud,
Kalaset (osäkert tillkomstår). Den förmåga av livfull
dramatisk skildringskonst, som vi erinra oss från
vissa strofer i »Tekonseljen», firar här nya triumfer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
