Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Leopolds epigram, Leopolds önskan att få offentligen komplimentera henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Men ändteligen sade en: "Jag skriver mig: en av de
tio." "Hon skrive sig: en av de nio"1 - Skönt, ropte
alla: "Slut på scen." Apollo viskade åt flera: "Det
bör ej väcka edert knot att helst ha någon ledamot
som för det sköna vågar mera, än presidera."
Senare koncentrerade Choraeus detta poem i följande
sex
rader:
"Fru Lenngren en ibland de nio!" -
"Kors," ropte minnets mor, och sågo mulna ut:
"vi äro nio re’n förut." -
"Väl," sade en av dem till slut,
"jag skriver mig: en av de tio."
"Förträffligt," ropte alla nio.
Leopold begagnade en liknande artighet när han vid
seklets början sände henne sina då utkommande samlade
skrifter och därtill fogade följande epigram:
Euterpe, Polymnia eller Klio, jag vet ej vilket namn
ni bär på Helikon, med godhet tag emot, av en bland
aderton det offer, han bär fram för en ibland de nio.
Då Leopold ett par år senare - i februari 1802 - till
Lenngren insände en anmälan av A. G. Silverstolpes
Skaldestycken att intagas i Stockholms-Posten
ledsagade han den med ett brev däri han bad att några
ord i uppsatsen om »Den glada festen», »Betti» och
»Pojkarna» skulle få stå kvar. Han fruktade nämligen
att Lenngren skulle neka att intaga dem. »Men,»
skriver han, »jag skulle då bliva rätt missnöjd. Och
skall det vara förbudet att göra i detta papper en
stor talang den minsta rättvisa därför att införande
av sådant kunde fruktas få anseende av självberöm? -
- -
1 Månne tryckfel för tio?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
