Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Ifrågasatt som ledamot av akademien - Skaldepension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Om så behöves vill jag gärna tillägga en not som
ganska påtagligen åtskiljer recensenten från utgivaren
av Dagbladet,
––––––Sätt mig för kommerserådinnans fötter. Jag
nerfaller
för ingen med mer livlig känsla av dess rättighet
till en sådan vördnadsbetygelse. Om 300 år skola 10
generationer efter varannan hava gjort detsamma som
jag.» (Brev i Svenska akademiens arkiv, meddelat med
dess tillstånd.)
Någon artighet till de nämnda dikternas författarinna
fick dock icke plats i Leopolds artikel. Den skulle
eljest tydligen ha inflickats å det ställe där han -
på tal om den skämtsamma berättelsen - yttrar:
"Det gives ett slags fina målningar av världen och
de högre sederna, fulla av stickande salt och leende
bilder men därjämte av det ädlaste behag utan allt vad
som kunde kallas pusserlighet i uttrycket och vari
stylen behåller hela sin estetiska värdighet. Sagan
Disa är ett känt mästerstycke av detta slag. Satiriska
stycken av samma rena stil utan karrikatyr fast av
olika anda och föremål äro Satiren över mina vänner,
Mina löjen, Posidippi sista svar och flere andra."1
Det anförda visar hur ärad skaldinnans ställning i
Sveriges vittra värld var vid sekelskiftet.
Traditionen vill ock veta att hon på allvar varit
ifrågasatt till inval i akademien; - Tegnér säger i
ett otryckt brev till Atterbom 1841 sig veta detta. I
varje fall skulle ett dylikt förslag ha strandat på
hennes tillbakadragenhet.
På akademiens förord erhöll hon 1800 en av de
»skaldepensioner» som förut utgått till utländska
skriftställare;
1 Grevinnan Charlotte cTAlbedyhll, född Wrangel -
den vittra dilet-tariten - bragte henne 1798 en
hyllning i ett skaldebrev (tryckt i Crusen-stolpes
Ställn. och Förh. 1864), på samma gång hon sände
henne till granskning en saga, »Jakobinen». Fru
Lenngren svarade i ett brev (i Sv. akad. arkiv)
och tackade för »en så präktig compliment», varav
hon blott önskat sig vara förtjänt. Om hennes små
skaldeförsök ägde något slags fortjänst skulle intet
smickra henne mer än beröm av hennes eget kön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
