Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorrento-vistelsen utgjorde den ljufliga afslutningen
på Snoilskys Italiafärd. Han kom dit på förvåren
och stannade där flere veckor, kvarhållen ej blott
af ställets underbara natur, utan ock af en »bella
Sorrentina»,
Sorrento, Sorrento, du ljufva,
Du binder med tredubbla band:
Mig fängsla din tärna, din drufva,
Men mest din omsorlade strand.
Sorrento-dikten, med dess smältande tonfall och dess
entusiastiska lofsång öfver den undersköna staden
vid Napolibukten, är fylld af sol och skönhet, så
som ämnet kräfver. Om Norditalien främst inspirerade
Inledningssångens lefnadsglada jubelrop, Rom »Neros
gyllene hus» med dess käcka frihetsord, så blir
treklöfret färdigt med denna dityrambiska hyllning åt
Syditaliens natur och kärlekslif. Själf biktar skalden
sig här såsom en Horatian, en ättling af den allt
sedan skoltiden älskade Flaccus, vinets, kärlekens,
den förfinade lefnadsnjutningens sångare. Denna
vistelse i Sorrento framkallade för öfrigt de tre
dikterna La bella Sorrentina, Sirenernas grotta –
med dess epigrammatiska slutkläm: »fiskstjärten såg
jag icke» – samt Villa Nardi, byggd af förträffliga
anapestiska strofer, en dikt, som dock antagligen
först något senare fullbordades. [1]
Snoilskys stämning under vistelsen i Sorrento och vid
afskedet från Italien belyses af ett bref till Herman
Wikblad, hvilket formligen sjuder af lefnadslust,
hänryckning och ungdomsmod:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
