Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af posternas signal, som omkring lägret gå,
Af hästars stampande, som utaf stridslust sjuda,
När deras gnäggningar från klippan återljuda.
Ett sagta susande på afstånd äfven hörs,
Likt löfvets darrande, då det af vinden rörs,
Från båda bärarne; det öfver nejden stiger,
När väktarns djupa röst till bön hvart hjerta viger.
Den klagande och hemsk just som en vålnads är,
Då nattens ande den på mörka vingar bär,
Och öfver (altet här i stilla vemod sväfvar:
Så Eolsharpans ton för aftonflägten bäfvar,
När som den, halkande utför dess strängar ner
I sorgliga accord, sin afskedshelsnirig ger.
Ej menskokonsten kan dess dystra stämma härma;
Ur hjertat suger den allt hopp, all kraft och värma
Af de belägrade den ock med fasa hörs,
Af svarta aningar hvart enda sinne rörs.
De redan tro sig se blodsvågor kring sig svalla,
Och sina höga torn och fasta murar falla.
För de belägrande den ock profetiskt ljöd,
Och krigarenas bröst till eftertanka bjöd.
Alp — djupt begrundande, på stranden ensam hvilar,
Hans hjerta uppfylldt är af hämdens hvassa pilar;
I morgon, tänker han, forvisst bestämmas skall
Corinths, hans fosterjord«, och slägtes sista fall.
Fru W Ferstn
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
