Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela dess innehåll utgjordes av en gammal karlhatt, som
låg på botten bland smutsiga skjortor och halvstrumpor.
På stolarna hängde en trasig schal och ett par nedtill
söndertrampade benkläder, de enda klädespersedlar de hade
kvar, emedan klädståndsmadamen vägrat köpa dem. På
spiselkransen mellan två omaka ljusstakar låg ett paket
ljusröda assistanssedlar. Detta var husets vackraste rum,
beläget en trappa upp med utsikt åt boulevarden.
Emellertid sovo de båda barnen med huvudet vilande
på samma örngottskudde. Claude, som var åtta år
gammal, höll sina små händer ovanpå täcket och andades
långsamt, Etienne däremot, som endast var fyra år, hade
slagit sin ena arm omkring broderns hals och smålog i sömnen.
När moderns fuktiga blick stannade på gossarna, började
hon snyfta igen och hon tryckte en näsduk mot läpparna
för att kväva skriken, som ville bana sig väg över dem.
Barfotad, utan att bry sig om att påsätta hasorna, som
fallit av henne, gick hon tillbaka till fönstret, för att åter
speja utefter trottoarerna.
Huset låg på boulevard de la Chapelle, till vänster om
Barrière Poissonnière. Det var ett förfallet, rödmålat
två-våningsruckel, med spjäljalusier upprötta av regnet.
Ovanför en sprucken lykta mellan de två fönstren stod med stora
gula bokstäver, till hälften utplånade av mögel: »Hôtel
Boncoeur, hållet av Marsoullier».
Gervaise, som besvärades av lyktan, höjde sig på
tåspetsarna, alltjämt med näsduken för munnen. Hon tittade
åt höger, åt boulevarden Rochechouart till, där slaktarna
med blodiga förkläden bildade grupper utanför sina bodar,
och den friska morgonvinden förde då och då till henne
obehagliga ångor från slaktade djur. Hon såg åt vänster,
hennes blickar flögo inåt alléen och stannade på det vita,
väldiga hôpital de Lariboisière, som då var under
byggnad, för att sedan följa tullmuren, bakom vilken hon så ofta
om nätterna hörde nödrop från personer, som blevo
mördade. Hon mönstrade de avlägsnaste hörn, de mörkaste,
orenligaste vrår, rädd att någonstädes upptäcka Lantiers
kropp, genomborrad av knivstygn. När hon höjde blicken
över den gråa, ändlösa mur, som omgav staden, varseblev
hon ett klart ljus, ett soldamm, varigenom redan trängde
ett sorl, som förkunnade, att Paris hade vaknat. Men
hennes uppmärksamhet drogs alltid tillbaka till Barrière
Poissonnière, och med utsträckt hals betraktade hon den oav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
