Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brutna ström av människor, boskap och kärror, som
kom-mo från Montmartres och La Chapelles höjder, och rullade
fram mellan de två tullhusen. Där såg hon hjordar, som
bölade och trampade, en böljande folkhop, som det starka
tilloppet tvang att då och då göra halt, och en oräknelig
arbetarskara, som med verktygen på ryggen och brödet
under armen begav sig till sitt dagsverke. När Gervaise
i trängseln tyckte sig igenkänna Lantier, sträckte hon sig
så långt ut hon kunde och tryckte näsduken ännu fastare
mot munnen liksom för att kväva sin smärta.
En ungdomlig och glad röst kom henne att lämna
fönstret.
»Är Lantier inte hemma?» frågade den.
»Nej, herr Coupeau», svarade Gervaise med ett försök
till leende.
Det var en plåtslageriarbetare, som bebodde ett litet rum
i översta våningen för tio francs i månaden. Han hade sin
verktygsväska på axeln och ämnade sig just till sitt
arbete, men som han såg nyckeln i dörren ville han helt
vänskapligt titta in i förbigående.
»Nu har jag arbetat med taket där borta på sjukhuset,
ni vet», fortfor han. »En sådan vacker maj månad vi
ha!... Men det känns friskt på morgonkvisten.»
Och han betraktade Gervaises ansikte, som var rött av de
tårar, hon fällt. När han såg, att sängen var orörd,
skakade han ogillande på huvudet, därefter gick han fram till
barnen, som alltjämt sovo, och tilläde med sänkt röst:
»Er man lever oordentligt, tror jag? Men var inte
ledsen, fru Lantier. Det blir väl bättre !... Saken är den
att han blandar sig i politiken. Här om dagen var han
alldeles ifrån sig, när de hade voterat för Eugène Sue,
en renhårig efter vad det säges... Han har väl varit
tillsammans med några vänner i natt och hållit tal emot den
där skojaren Bonaparte.»
»Ack nej», stammade Gervaise med ansträngning, »det
är inte, som ni tror... Jag vet var Lantier är!... Vi
ha våra sorger, vi också, liksom alla andra.»
Coupeau blinkade för att visa, att han inte lät narra sig
av hennes osanning. Därefter gick han sin väg, sedan
han först erbjudit sig att hämta hennes mjölk, ifall hon ej
tänkte gå ut: hon var en tilltagsen och bra kvinna, sade
han, hon kunde räkna på honom, om något ledsamt hände
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
