Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se så, där ha vi musiken!» utropade Lantier ursinnig.
»Om ni inte tiger, går jag min väg, så mycket ni vet
det,., och går jag, kommer jag inte igen!... Adjö, jag
går tillbaka därifrån jag kommit.»
Och han gjorde redan en rörelse för att taga sin hatt,
men Gervaise störtade fram och hejdade honom.
»Nej, nej, gå inte!» bad hon.
Därefter skyndade hon fram till barnen, för att med sina
smekningar avtorka deras tårar. Hon kysste deras hår
och lade åter ned dem på kudden. De små lugnade sig
snart och, leende mot modern, började de leka med
varandra. Glåmig och uttröttad efter en genomvakad natt
kastade sig Lantier på sängen, utan att ens draga av sig
stövlarna. Men han somnade ej, utan låg med vidöppna
ögon och såg sig omkring i rummet.
»Här ser snyggt ut!» sade han.
Därefter mönstrade han Gervaise och tilläde elakt:
»Tvättar du dig aldrig nu för tiden?»
Gervaise var blott tjugutvå år. Hon var lång, smärt och
hade fina anletsdrag, som dock redan buro stämpeln av
sorger och bekymmer. Okammad, med fotterna instuckna
i hasor och skälvande av köld i den vita nattröjan, varpå
möblerna kvarlämnat märken efter damm och flott, såg
hon tio år äldre ut efter de timmar av tårar och ångest,
som hon tillbragt. Vid Lantiers ord ryckte hon till.
»Du är orättvis!» sade hon livligt. »Du vet ju själv
att j ag gör vad j ag kan ; rår j ag för att det gått utför för
oss... Jag skulle vilja se dig i mitt ställe med båda
barnen i ett rum, där det inte en gång finns en kakelugn
att värma vatten i... När vi kommo till Paris, skulle vi
genast ha skaffat oss ett litet eget bo, som du lovade...
det hade varit klokare än att rumla upp pengarna.»
»Just som om du inte varit med om kalaset!» utropade
han. »Det är inte värt du tar mun så full!»
Men hon låtsade ej höra vad han sade, utan fortfor:
»Vi skulle nog kunna komma på grön kvist igen, om
du bara ville!... I går afton var jag hos fru Fauconnier,
tvätterskan på Rue-Neuve. Jag får börja arbeta hos
henne om måndag. Om du så får komma till din vän vid
Glacièren, så kunna vi inom sex månader ha det bra igen.
Men framför allt måste vi köpa oss möbler och hyra en
skrubb någonstädes, så att vi åtminstone få ett hem... och
för att kunna göra det, måste vi arbeta ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
