Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en halvtimmes förlopp kom igen, kastade hon ett
fem-francsstycke på spiseln. Pantsedeln lade hon till de andra
sedlarna mellan stakarna.
»Det är allt vad jag fått», sade hon. »Jag ville ha sex
francs, men omöjligt... Pantlåneinrättningen ruinerar sig
minsann inte. Och fullt med folk är det jämt!»
Lantier tog ej genast femfrancsstycket. Han skulle ha
velat att hon hade vexlat, så att han kunnat lämna
henne någonting ; men till slut smög han myntet i fickan,
när han på byrån varseblev en skiva skinka och ett
stycke bröd, liggande i en bit papper.
»Jag tordes inte gå till mjölkmagasinet i dag, ty vi äro
skyldiga där för en hel vecka», förklarade Gervaise. »Men
jag blir inte länge ute. Medan jag är borta kan du gå
efter bröd och fläskkotletter, så frukostera vi, när jag
kommer tillbaka hem ... Tag också en butelj vin.» Han sade
icke nej. Fred tycktes vara sluten. Den unga hustrun
fortfor att sortera de smutsiga kläderna; men när hon ville
taga Lantiers skjortor och halvstrumpor ur kofferten,
ropade han åt henne att låta bli.
»Låt mina saker vara !... Hör du !,.. Jag vill inte ...»
»Vad vill du inte?» frågade hon och sträckte ut sig. »Du
skall väl inte sätta på dig de där snuskiga persedlarna
heller?... De ska väl tvättas.»
Hon betraktade honom forskande och oroligt och
återfann i hans vackra ansikte samma hårda uttryck, som om
ingenting hädanefter skulle kunna beveka honom. Han
blev ond, ryckte kläderna ur hennes händer och kastade
dem tillbaka i kofferten.
»Fan anamma! Lyd då en gång!... Jag säger ju att
jag inte vill!»
»Men varför?» återtog hon bleknande, gripen av en
förfärlig misstanke. »Du behöver ju inte dina skjortor nu,
du reser j u inte bort... vad gör det dig då att j ag tar
dem med mig?»
Han tvekade ett ögonblick, besvärad av de
genomträngande blickar hon fäste på honom.
»Varför?... Varför?» stammade han. »För tusan,
därför att du skriker ut överallt, att du underhåller mig, att
du tvättar åt mig, att du lagar åt mig !... Se så, nu vet
du det !... Sköt du dina saker, låt mig sköta mina ! ...»
Hon tiggde och bad och bedyrade att hon aldrig tillåtit
sig den ringaste klagan, men han slog häftigt igen koffer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
