Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sparkade och slog mig för den minsta småsak... Då
söker man en vacker dag nöjen utomhus... Meningen var
att vi skulle gifta oss ... men det kom något emellan ...
Gud vet vad... föräldrarna voro emot det.»
Hon skakade sina händer, som rodnade under det vita
löddret.
»Vattnet är bra hårt i Paris», sade hon.
Fru Boche tvättade inte längre med iver. Hon vilade
sig tvärtom litet emellan för att kunna stanna kvar och
utforska den historia som i fjorton dagar eggat hennes
nyfikenhet. Hennes mun var halvöppen och hennes
utstående ögon lyste. Belåten med att ha gissat rätt, tänkte
hon :
»I dag är hon riktigt lösmynt. De ha troligen kommit
i luven på varann.»
Därefter tilläde hon högt:
»Han är således inte alltid beskedlig?»
»Ack, tala inte om det !» svarade Gervaise. »Därnere
var han hygglig nog, men sedan vi kommit till Paris, är
det inga händer med honom... Ser ni, mor hans dog i
fjol, och han fick litet pengar efter henne, omkring sjutton
hundra francs... Så snart han fick dem, ville han till
Paris... Som far min alltid slogs lika tappert, följde
jag gärna med honom och så gav vi oss av med båda
barnen ... Han ville sätta upp en strykinrättning åt mig,
och själv fortsätta med sitt yrke... han är hattmakare...
Vi hade kunnat få det sorgfritt... Men gunås ! Lantier
är en rummelkurre... han vill bara roa sig... När vi kom
hit, tog vi in på hotell Montmartre på Rue Montmartre
och nu var det inte annat än middagar, vagnar,
spektak-ler... en klocka köpte han sig, och mig en sidenklänning,
för han är inte elak när han har pengar. Nå, ni förstår
väl hur det gick ... Inom två månader var allt slut... då
flyttade vi till hotell Boncoeur, och från den stunden
börjades det välsignade levernet.»
Hon avbröt sig själv, för att svälja tårarna, som ville
tränga sig fram. Hon hade nu slutat borsta sina kläder.
»Jag måste gå efter varmt vatten», mumlade hon.
Ledsen över detta avbrott i förtroendena, ropade fru
Boche på drängen, som just gick förbi.
»Charles, var så snäll och ge min granne ett ämbar
varmt vatten, hon har bråttom.»
Drängen tog det tomma ämbaret och kom igen med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
