Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det nödvändigaste, skyndade sig ; de otåliga ögonkast, de
tid efter annan kastade på det över pulpeten hängande
vägguret, förrådde deras längtan att komma därifrån. Då
och då hördes ännu ett slag med klappträt mitt under de
kvävda skrattsalvorna och de otydliga samtalen, som
fördes av munnar fulla med mat. Blott ångmaskinen
pustade och flämtade alltjämt, utan rast, utan ro, och fyllde den
omätliga salen med sin väldiga stämma. Men ingen av
tvätterskorna hörde den, för dem utgjorde den själva
inrättningens respirationsorgan, vars glödande andedräkt
jagade den evinnerliga imman uppåt under bjälklaget.
Värmen blev outhärdlig ; solstrimmor inträngde genom de
höga fönstren till vänster och genombröto den rykande
ångan, som antog skiftningar i ljusblått och skärt.
Klagovisor hördes från alla håll, och Charles skyndade att släppa
ned de grova lärftsgardinerna. Därefter gick han över till
skuggsidan och öppnade fönstren. Tvätterskorna
uppmuntrade honom med bifallsrop och klappade i händerna.
En hej dlös munterhet gav sig luft. De sista klappträna
tystnade småningom. Även tvätterskorna läto äntligen
maten tysta munnen och gestikulerade endast med de
uppfällda knivar, de höllo i handen. Nu inträdde en tystnad
så djup, att man tydligt hörde, huru eldaren med sin skyffel
tog stenkolen och kastade dessa i ångmaskinen.
Emellertid tvättade Gervaise de kulörta sakerna i varmt
tvålvatten, som hon gömt. När hon slutat därmed, gick
hon fram till en ställning och på den kastade hon
kläderna, ur vilka vattnet rann och på golvet bildade
blåak-tiga pussar. Därefter började hon skölja. Kranen
bakom henne var anbragt över en stor, vid golvet fastnitad så,
genomskuren av två trästänger, som voro beräknade att
uppbära linnet. Ovanför sån sutto ytterligare två
trästänger, på vilka man lade kläderna för att låta dem rinna av.
»Nu är det snart färdigt, och väl är det», sade fru Boche.
»Jag stannar för att hjälpa er vrida.»
»Stor tack, men det behövs inte», svarade den unga
kvinnan i det hon sköljde de kulörta sakerna i det rena
vattnet. »Om jag hade lakan vore det en annan sak.»
Men det oaktat måste hon taga emot portvakterskans
hjälp. De vredo tillsammans var och en i sin ända en
kjol och ett litet brunt ylleliv, som ej hållit färgen och
varur ett gulaktigt vatten rann, då fru Boche utropade:
»Har man sett på maken! Långa Virginie!... Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
