Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan hon ha att tvätta?... Allt vad hon äger och har får
ju rum i en näsduk.»
Gervaise hade hastigt böjt huvudet. Virginie var en
flicka vid hennes ålder, större än hon, brunett, och vacker
oaktat sitt något långa ansikte. Hon var klädd i en
gammal svart klänning med volanger och hade ett rött band
om halsen. Hon var särdeles omsorgsfullt kammad och
hade ett blått sniljenät om chinjongen. Hon stannade
ett ögonblick mitt i gången och kisade med ögonen som om
hon sökte någon. Så snart hon varseblev Gervaise,
fortsatte hon sin vandring. Med stursk min och fräcka
fasoner gick hon förbi den unga kvinnan för att ställa sig i
samma rad som hon, endast några platser från henne.
»Vad tänker hon på?» fortfor fru Boche med högre röst.
»I hela sitt liv har hon inte tvättat upp ett par manchetter
en gång... Den som vill se en latmask ska titta på den
där !... Och systern är likadan ... polererskan ... det
där hampspöket Adèle arbetar inte tre dar i veckan en
gång !... Ingen vet om de ä’ fågel eller fisk, eller vad de
leva av... Åh, skulle man vilja skvallra, så... Vad
gnider hon på?... En stubb... Jo, hennes stubbar
måste vara snygga!»
Fru Boche talade illa om de båda systrarna endast för
att roa Gervaise, ty hon drack ganska ofta kaffe
tillsammans med dem, när de hade pengar och kunde bjuda.
Gervaise svarade ingenting, hon skyndade sig allt vad hon
kunde och hennes händer rörde sig feberaktigt. Hon
hade ordnat sitt blåvatten i en särskild bunke och doppade
däri de vita kläderna. Därefter vred hon dem lätt och
upphängde dem på en av de övre trästängerna. Under detta
arbete vände hon envist ryggen åt Virginie, men hon
hörde hennes hånskratt och kände hennes sneda blickar.
Virginie tycktes ha kommit dit endast för att utmana henne.
Ett ögonblick vände Gervaise sig om och båda betraktade
varandra genomträngande.
»Låt henne vara!» viskade fru Boche. »Ni ska väl inte
komma i luven på varandra heller!... Jag har ju sagt
er att det ingenting är!... Det är ju alls inte henne han
slår för!»
I detta ögonblick, just som Gervaise upphängde sitt
sista plagg, hördes skratt vid dörren.
»Här ä’ två parvlar, som fråga efter mamma», ropade
Charles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
