Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot sån och höll ansiktet gömt i sina händer. Då och
då trängde en lång suck över hennes läppar och hon
tryckte fingrarna ännu fastare intill ögonen liksom för att
skydda sig mot alla blickar. Ett mörkt svalg hade
öppnat sig för hennes fötter, och det förekom henne, som om
hon långsamt rullade ned däri.
»Se så, min lilla vän, inte är det värt att lipa», menade
fru Boche.
»Ack, om ni visste! Om ni visste!» sade Gervaise helt
sakta. »Han skickade mig i morse till assistansen med
min schal och mina linntyg... han behövde pengar till
vagnen.»
Och hon grät. Minnet av vandringen till assistansen
framlockade äntligen tårarna ur hennes ögon och
snyftningarna trängde hejdlöst ur hennes hopsnörda strupe.
Besöket på pantlåneinrättningen bildade höjdpunkten av
hennes förtvivlan. Tårarna runno utefter hennes haka,
utan att hon ens tänkte på att taga sin näsduk.
»Men så var då förnuftig och håll er lugn», uppmanade
fru Boche, som försökte trösta henne. »Alla titta ju på
er !... Hur kan man bli så där ifrån sig för en karls
skull!... Ni är då ännu tokig i honom?... Nyss ville
ni ju slita honom i stycken... och nu gråter ni för att
han gått sin väg.»
Därefter tilläde hon helt moderligt:
»Skall en ung, vacker människa som ni gå och sörja !...
Nu kan jag ju berätta er alltsammans, eller hur? Ser ni,
jag misstänkte någonting när jag gick förbi ert fönster
i morse... I natt, när Adèle kom hem, hörde j ag att
hon hade en karl med sig... Nyfikenheten tog ut sin
rätt, och jag tittade ut i portgången. Han hade redan
hunnit uppför trappan, men hur snabbfotad han än var,
kände j ag ändå igen Lantiers rock... I morse stod Boche
på utkik, och han såg när han kom ned från Adèle.»
Hon tystnade för ett ögonblick och vände sig om,
därefter återtog hon med dämpad röst:
»Hon skrattar åt att ni gråter, det där hjärtlösa
trollet... Jag vågar vad som helst på att hennes tvätt bara
är ett påhitt... Hon har stuvat in de båda andra i
vagnen och kommit hit för att se hur ni ska ta det.»
Gervaise tog händerna från ansiktet och såg sig
omkring. Vid åsynen av Virginie, som fixerade henne
hånfullt, under det hon livligt samspråkade med några kring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
