Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dighet i att slunga dem. Virginie var den första, som
fick ett ämbar mitt i ansiktet. Vattnet rann utefter
hennes hals, axlar och barm. Innan hon ännu hunnit sansa
sig, fick hon ytterligare ett ämbar över vänstra kinden.
Det blötte hennes chinjong, som föll ned över ryggen, rak
som ett knippe segelgarn. Gervaise träffades först pä
benen ; ett ämbar fyllde hennes kängor och två andra
sköljde över hennes höfter. Snart kunde man ej se var
vattenstrålarna träffade. Båda voro genomblötta från huvud till
fot, kjolarna klibbade fast på deras skälvande kroppar,
och vattnet rann från dem som från paraplyer efter ett
störtregn.
»Det här var roligt!» skrek en tvätterska med hes röst.
Alla njöto. Tvätterskorna hade dragit sig undan så
mycket som möjligt för att ej bli fullstänkta, och deras
bifallsyttringar och skämt blandade sig med sorlet av det
rinnande vattnet. Hela golvet var förvandlat till en sjö,
och de båda kvinnorna vadade däri ända till fotknölarna.
Emellertid fattade Virginie förrädiskt ett ämbar med het
lut, tillhörigt ett av hennes grannar, och tömde det mot
Gervaise. Ett skri genljöd. Alla trodde att Gervaise var
skållad, men endast hennes vänstra fot hade blivit
lindrigt bränd. Rasande av smärta fattade hon ett tomt
ämbar och slungade det av alla krafter mot Virginie, som
föll omkull.
Alla tvätterskorna talade nu på en gång.
»Hon har slagit benen av henne», skrek den ena.
»Den andra ville ju skålla henne», svarade en annan.
»Den ljushåriga har rätt, om den andra har tagit karlen
från henne.»
Fru Boche beskärmade sig med armarna höjda mot
himlen. Hon hade försiktigtvis ställt sig mellan två såar,
och gossarna, som gräto och snyftade av rädsla, höllo sig
fast i hennes klänning och ropade: »Mamma! Mamma!»
När portvakterskan såg Virginie ligga på golvet, sprang
hon fram till Gervaise och ryckte henne i kjolen,
bedjande:
»Var då förnuftig!... Sluta!... Går er väg!...
Kom!... Jag känner mig riktigt sjuk!... Har man
nånsin sett på maken !»
Men hon måste rygga tillbaka och åter fatta posto med
barnen mellan de två såarna. I ett nu hade Virginie rest
sig och huggit Gervaise om strupen för att strypa henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
