Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gervaise lösgjorde sig hastigt med en häftig knyck,
fattade Virginie i håret och drog däri med en kraft, som
om hon velat slita av henne huvudet. Striden började
åter, men denna gång stum, utan skrik utan okvädinsord.
De använde ej längre ämbar och vatten som vapen, utan
naglar och knytnävar ; de revos och klöstes. Virginie
hade redan förlorat sitt röda band och sitt blåa nät; och
hennes klänningsliv var sönderrivet från halsen ända ned
på axeln. Gervaise hade mist ena ärmen i sin nattröja,
och en lång rispa på hennes linntyg blottade hennes
överkropp ända till midjan. Tygbitarna flögo omkring dem.
Gervaise var den första som blödde; hon hade fått tre
långa skråmor, som sträckte sig från munnen ned under
hakan, och rädd om sina ögon, blundade hon varje gång
hennes motståndarinna höjde armen för att slå till.
Virginie blödde ej ännu, men Gervaise måttade åt hennes
öron, och när hon äntligen fick tag i det gula glaspäronet,
som utgjorde hennes örhänge, slet hon däri med sådan
kraft, att örsnibben klövs och blodet flöt.
»De ta livet av varandra!» ropade flera röster. »Skilj
dem åt, de marorna!»
Tvätterskorna hade närmat sig; de bildade nu två läger.
Somliga uppeggade de båda kvinnorna liksom hundar,
som slåss, de andra, mera känsliga, vände darrande bort
huvudet, förklarande, att de skulle bli sjuka. Ett allmänt
slagsmål var nära att uppstå, man okvädade varandra över
lag : blottade armar utsträcktes, och tre örfilar smällde.
Fru Boche sökte emellertid drängen.
»Charles! Charles!... Var är Charles?»
Hon fann honom i första ledet, där han stod med
korslagda armar och såg på. Det var en grovlemmad karl
med duktig hals. Han skrattade och njöt av vad han såg.
»Nej, se bara, den ena har ett födelsemärke under
armen !» utropade han och plirade med ena ögat.
»Vad ser jag, står ni där!» utbrast fru Boche, när hon
fick sikte på honom. »Men så hjälp oss då att skilja dem
åt... Ni måtte väl kunna få bukt på dem.»
»För att få ögonen utklösta som häromdagen?... Nej,
tack, det får allt vara!» svarade drängen lugnt. »Jag
skulle få för mycket att göra, om jag blandade mig i alla
gräl, som förekomma här !... Låt dem hållas !... En
liten åderlåtning gör gott!... Den svalkar blodet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
