Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Portvakterskan föreslog att gå efter polis, men
före-stånderskan satte sig däremot.
»Nej, nej», upprepade hon flera gånger, »det skulle vara
nedsättande för inrättningen.»
Emellertid fortfor striden. Båda kvinnorna rullade på
golvet. Virginie reste sig på knäna och fattade ett
klappträ, som hon svängde i luften, rosslande:
»Nu ska du bli mörbultad och det så det ska vina efter
det.»
Gervaise sträckte hastigt ut handen, och även hon
fattade ett klappträ, som hon höjde likt en klubba.
»Ja så, vi ska börja stortvätten», väste hon. »Får gå!»
Ett ögonblick lågo de på knä framför varandra, med
håret kring axlarna, svullna ansikten och flämtande bröst,
lurande efter det lämpliga ögonblicket att slå till.
Gervaise utdelade första slaget ; hennes klappträ gled över
Virginies axel, just som hon själv böjde sig åt sidan för
att undvika det hugg, denna riktade mot henne.
Virginies klappträ snuddade endast förbi Gervaises höft, men
en gång väl i tagen började de båda kvinnorna dunka på
varandra lika grundligt, som om de klappat kläder.
Tvätterskorna omkring dem skrattade icke längre. Flera
hade gått sin väg, av fruktan att bli sjuka, och de, som
voro kvar, utsträckte halsarna och åsågo drabbningen med
blickar, som lågade av skadeglädje. Fru Boche hade tagit
Claude och Etienne med sig, och man hörde hennes
snyft-ningar från andra ändan av gången blanda sig med
klapptränas slag.
Men plötsligt utstötte Gervaise ett anskri likt ett tjut.
Virginie hade träffat hennes bara arm strax ovanför
armbågen ; en röd fläck syntes. Köttet svullnade genast. Med
hejdlöst raseri störtade hon över den svarthåriga, som
om hon velat mörda henne.
»Nog! Nog!» ropades från flera håll. Men uttrycket
i Gervaises ansikte var så förfärligt, att ingen vågade
närma sig. Med fördubblade krafter fattade hon Virginie
om livet, kastade omkull henne med ansiktet mot
stengolvet och gav henne med klappträt en grundlig
avbas-ning, lika kraftig som hon fordom i Plassans klappat
soldatkläderna, när hennes matmoder hade garnisonstvätten.
Några skrattsalvor hördes åter, men de nedtystades snart
av ropen: »Nog! Nog!» Gervaise hörde ingenting, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
