Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två dammiga geranier planterade i laggkärl. Den väldiga
disken med sina glas, sin fontän och sina tennmått, fanns
till vänster från ingångsdörren. På motsatta sidan, runt
omkring gästrummet, lågo gulmålade fat, blänkande av
fernissa, med tunnband och tappar av skinande mässing.
Ovanför, på hyllor, stodo i god ordning likörbuteljer,
glasburkar med frukter, och flaskor i alla former, som dolde
väggarna och tycktes vara dubbelt så många i följd av
spegeln bakom disken. Men krogens egentliga
märkvärdighet utgjordes av en destilleringsapparat i full gång;
den hade sin plats på en intill salen stötande gård,
betäckt med glastak. Det var bredvid denna, med ett
ek-skrank omgivna destilleringsapparat, som fyllbultarna med
förkärlek uppehöllo sig.
Vid denna tid på dagen var »Fällan» tom. Krögarfar,
pappa Colombe, en grovlemmad karl om fyrtio år och
klädd i kulört ylletröja, höll just på att betjäna en liten
tioårig flicka, som begärde för fyra sous konjak i en kopp.
Solskenet inträngde genom dörren och uppvärmde det av
rökarnas spott alltid fuktiga golvet. Och från disken,
vinfaten och hela salen uppsteg en sötaktig ånga, en
alko-holdunst, som tycktes berusa till och med det
kringflygande soldammet.
Emellertid rullade Coupeau sig en ny cigarrett. Han
var mycket snygg, klädd i blus och med en liten blå
lärfts-mössa på huvudet. Han skrattade och visade sina vita
tänder. Hans framstående underkäk, platta näsa, bruna
ögon och godmodiga ansiktsuttryck gåvo honom en viss
likhet med en hundvalp. Hans tjocka lurviga hår stod på
ända, och hans hy var ännu ungdomsfrisk, men så var han
också blott tjugusex år. Mitt emot honom satt Gervaise
i svart orlean-kofta och med bart hår. Hon åt på sitt
plommon, som hon höll i stjälken. De sutto nära gatan
vid det första av de fyra borden, som stodo längs efter
vinfaten framför disken.
När plåtslagaren tänt sin cigarrett, lade han
armbågarna på bordet, lutade sig framåt och betraktade ett
ögonblick tyst den unga kvinnan, vars ljusa ansikte den dagen
hade samma klara genomskinlighet som äkta porslin.
Därefter, häntydande på någonting, som de talat om
förut, frågade han helt rättfram, med halvhög röst:
»Ni säger således nej?...»
»Ja, det gör jag visst, herr Coupeau», svarade Gervaise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
