Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugnt leende. »Ni ska väl inte prata om sådant här
heller... Ni har ju lovat att vara förnuftig... Om jag
trott det, hade jag inte tagit emot er traktering.»
Han svarade ingenting, men fortfor att betrakta henne
med passionerad ömhet. Efter en paus återtog hon :
»Det kan inte vara ert allvar... Jag är ju en gammal
gumma, vet jag, jag har en pojke på åtta år... Vad
skulle vi två tillsammans att göra?»
Coupeau blinkade med ögonen och viskade någon öm
fras i hennes öra.
Gervaise skakade på huvudet.
»Det är inte alltid roligt, tro mig!... Det hörs, att ni
aldrig varit ihop med någon... Nej, kära herr Coupeau,
jag måste vara allvarsam... man kommer ingenstans med
att nojsa... Jag har två munnar hemma, som ha god
aptit... Jag skulle aldrig i livet kunna uppfostra
pojkarna, om jag roade mig med slarv !... Dessutom har jag
haft nog!... Jag är trött på karlarna... Det dröjer,
innan någon får mig i klistret igen.»
Hon talade lika lugnt, förståndigt och kallt, som om
hon förklarat orsaken, varför hon ej stärkt ett åt henne
anförtrott plagg. Det hördes, att hon fattat sitt beslut
efter mogen överläggning, och att det var orubbligt.
Coupeau upprepade sorgset:
»Ni gör mig mycket ledsen. Gervaise, mycket ledsen.»
»Det ser jag, och det gör mig ont för er skull, herr
Coupeau», återtog hon. »Men ni får inte tycka illa vara ...
Om jag ännu kunde med glam, skulle jag hellre glamma
med er, än med någon annan... Ni är en hygglig och bra
karl... Vi hade flyttat tillsammans, och det hade gått så
länge det gått... Jag gör mig inte bättre än jag är, det
hade ju kunnat hända... Men vad skulle det nu tjäna
till, när jag inte har håg för... Jag har arbetat fjorton
dagars tid hos fru Fauconnier och har fullt upp att göra ...
Barnen gå i skolan, och jag är nöjd... Det klokaste är
därför att låta det vara som det är.»
Hon böjde sig ned för att taga sin korg.
»Ni narrar mig att prata bort tiden» tilläde hon. »Se
så, herr Coupeau, var inte ledsen längre... Ni hittar
nog på någon annan i mitt ställe... någon som är
vackrare än jag, och som inte har två parvlar att försörja.»
Han såg på den i spegeln infattade klockan och tvang
henne att åter sätta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
