- Project Runeberg -  Fällan / Volym 1 /
35

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne, slog hon honom på fingrarna och förklarade, att
hon visserligen var skapad liksom alla andra kvinnor, men
att man hade orätt i att tro kvinnorna vara så lätta på
tråden. Kvinnorna leva för sitt hushåll, de arbeta gärna
ut sig för de sina. Så hade hennes mor gjort för sin man,
Macquart, som i tjugu år betalat hennes mödor med hugg
och slag. Gervaise bråddes på sin mor. Den enda
skillnaden dem emellan bestod däri, att hon vär spenslig, då
hennes mor däremot haft axlar att spränga portar med.
För övrigt liknade hon henne i allt, i synnerhet i sin
svaghet att fästa sig vid folk. Det var också faderns
prygelsystem, som hon ansåg vara skulden till att hon haltade.

»Å, det är ingenting, det syns knappt!» sade Coupeau
för att säga henne en artighet.

Hon skakade på huvudet; hon visste nog, att det syntes.

»Ni har i alla fall en bra löjlig smak, som kan bli kär
i en låghalt människa.»

Med armbågarna på bordet och ansiktet helt nära intill
hennes, började nu Coupeau säga henne komplimanger,
i ordalag, som voro beräknade att förvrida hjärnan på
henne. Men hon skakade alltjämt på huvudet; hon lät
alls icke fresta sig, ehuru den vänliga rösten behagligt
smekte hennes öron. Hon lyssnade till hans ord med
blicken riktad utåt, som om hon ägnade den allt mer
tilltagande folkträngseln hela sin uppmärksamhet. Alla bodar
voro nu tomma och överallt sopades. Frukthandlerskan
tog in sin sista potatispanna, och matvaruhandlaren
ordnade tallrikarna på sin disk. Från alla näringsställen
kommo arbetare, skäggiga karlar, som skuffade varandra
och lekte som barn. Andra vandrade gravitetiskt med
snuggan i munnen och händerna i fickorna. Både
trottoaren och gatan voro fulla med folk, från alla portai
utströmmade en lättjefull hop, och blusar, förskinn och
gamla paletåer rörde sig om varandra mellan vagnarna i
solröken. På avstånd ringde fabriksklockorna, men
arbetarna hade ingen brådska. De tände ännu en gång sina
pipor och inbjödo varandra till krogarna. innan de i sakta
mak återvände till verkstäderna. Gervaise följde med
blicken tre karlar, en lång och två små, som vid vart
tionde steg vände sig om. Till slut kommo de gatan utför och
riktade stegen rakt till Fällan.

»Här ha vi tre glada gossar, som inte tycks ha lust
att arbeta ut sig», sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free