Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag känner den ene, den långe», svarade Coupeau.
»Det är en kamrat, som vi givit öknamnet Stövelknekten.»
Rummet var nu överfullt. Gästerna skreko över
varandra, och då och då slogs en knytnäve i disken, så att
glasen hoppade. De flesta stodo, somliga höllo händerna på
ryggen, andra på magen. Alla borden framför vinfaten
voro upptagna, och de, som ville sitta, fingo vänta hela
kvarten, innan de kunde beställa vad de ville ha.
»Å fan, se på den aristokraten Vinbärssaft!» utropade
Stövelknekt och gav Coupeau ett vänligt slag på axeln.
»En sådan sprätt, han röker papper och begagnar
stärk-skjorta... Och så bjuder han sin lilla flamma på en
pärla ... Fint ska det vara.»
»Tig och reta mig inte!» avbröt Coupeau synbart
missnöj d.
Men Stövelknekt fortfor småflinande:
»Åhå, j ag förstår halvkväden visa, hederspascha !...
En harkrank är en harkrank!»
Han sneglade på Gervaise och vände dem ryggen. Den
unga kvinnan drog sig tillbaka, litet förskräckt.
Tobaksröken, som blandade sig med alkoholångorna, kvävde
henne. Hon började hosta.
»Vad det är otäckt att supa!» sade hon med halvhög
röst.
Och hon berättade, att hon förr i Plassans brukat dricka
anisette med sin mor. Men en gång hade hon varit nära
att dö därav, och från den stunden hade hon fått avsmak
för starka drycker.
»Ni ser själv», sade hon pekande på sitt glas, »jag
har ätit upp mitt plommon, men det övriga har jag
lämnat... Jag skulle bli sjuk av konjaken.»
Coupeau förstod ej heller, att man kunde häva i sig
glastals med brännvin. En plommonlikör smakade ej illa
för någon gång. Men finkel, absint och annan smörja,
det var ingenting för honom. Kamraterna kunde gärna
driva med honom därför att han stannade utanför, när
de gjorde krogrunden. Far hans, gubben Coupeau, som
också varit plåtslagare, hade slagit ihjäl sig en dag, då
han varit pirum och ramlat ned från taket till huset numro
25 rue Coquenard. Minnet därav gjorde alla nyktra i
familjen. När han gick den gatan, där olyckan skett, sade
han alltid till sig själv, att han hellre skulle vilja dricka
rännstensvatten än en sup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
