Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I vårt yrke måste man ha stadiga ben», sade han.
Gervaise hade återtagit sin korg och höll den på sina
knän, under det att hon stirrade framför sig med
drömmande blick, liksom om den unge gesällens ord hos henne
uppväckt angenäma tankar. Långsamt, utan övergång
sade hon:
»Jag har visst inte stora anspråk, jag begär inte
mycket... Min dröm skulle vara att arbeta lugnt, att ha en
brödbit var dag och en något så när snygg kammarhåla
att sova i... ni förstår, en säng, ett bord och två stolar,
inte mera. Det skulle också vara roligt att kunna
uppfostra sina barn till hederliga människor och slippa stryk.
Om jag en gång till flyttade ihop med någon... stryk
skulle jag inte ta emot mera!... Det är allt... Ni hör,
jag fordrar inte mycket.»
Hon tänkte efter, rådfrågade noga sina önskningar, men
fann ingenting vidare, som frestade henne.
»Jo, jag skulle också gärna en gång vilja dö i min
säng», tilläde hon med en viss tvekan. »Ja, efter att ha
släpat hela livet igenom, skulle jag gärna vilja dö
hemma hos mig i min egen säng.»
Hon steg upp. Coupeau, som gillade alla hennes
önskningar, hade redan rest sig och tittade på klockan. Men
de avlägsnade sig ej genast. Nyfikenheten förmådde
henne att gå fram till ekskranket och kasta en blick på
destil-leringsmaskinen, som var i full gång under glastaket på
gården. Plåtslagaren, som följt henne, förklarade henne
de olika delarna av apparaten, den väldiga retorten, varur
en klar stråle alkohol rann, de underligt formade
recipien-terna och de otaliga rörledningarna. Det hela hade en
dyster prägel; intet rökmoln syntes till, intet ljud
förspordes. Även Stövelknekt hade, jämte sina båda
följeslagare, fattat posto framför skranket, i avvaktan på att få
plats vid disken. Hans skratt ljöd som ett illa smort block,
under det han med längtansfulla blickar betraktade
apparaten. Sannerligen man kunde se någonting trevligare !
Minst i åtta dagar kunde man läska sig med vad som
fanns i den väldiga kopparpannan ! Han skulle ha önskat,
att man fastlött slangändan mellan hans tänder, så att
han fått i sig alkoholen riktigt varm! Vilken njutning
att känna den rinna ända ned i hälarna, oupphörligt,
oavbrutet. Och vilken sällhet att slippa ifrån den där
girig-buken Colombes fingerborgar sedan ! Kamraterna flinade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
