Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
persedel, som hette Lorilleux. Det var dem han ämnade
sig till. De bodde vid rue de la Goutte-d’Or i det stora
huset till vänster. Han åt middag hos dem. Det var en
besparing för dem alla tre och han skulle just säga åt dem
att han ej kunde komma i afton, emedan han var
bortbjuden.
Gervaise, som lyssnade till vad han sade, avbröt honom
tvärt för att leende fråga:
»Varför kalla de er för Vinbärssaft, herr Coupeau?»
»Det är ett öknamn, som kamraterna givit mig därför att
jag aldrig dricker annat än vinbärssaft, när jag någon
gång följer med dem på krogen... Vinbärssaft låter inte
sämre än Stövelknekt, eller hur?»
»Vinbärssaft är intet tokigt öknamn», svarade den unga
kvinnan. »Värre öknamn än så får man höra.»
Hon gjorde honom nu åtskilliga frågor angående hans
arbete. Han arbetade fortfarande på det nya sjukhuset
bakom tullmuren. Å, göra fattades honom inte, han hade
fullt upp för hela året. Det behövdes minsann många
alnar takrännor för en dylik byggnad.
»När jag står på hospitalstaket, ser jag hotell Boncoeur»,
sade han. »I går stod ni vid fönstret... Jag slängde
med armarna allt vad jag kunde, men ni såg mig inte.»
De hade tillryggalagt några hundra steg på Rue de la
Goutte-d’Or då Coupeau stannade. — »Här i huset bor
min syster», sade han. »Jag är född litet längre bort, i
tjugutvåan ... Har ni någonsin sett ett så stort hus?...
Det är som en kasern.»
Gervaise lyfte upp huvudet och betraktade fasaden. Utåt
gatan hade huset fem våningar. Varje våning hade
femton fönster, försedda med svarta, trasiga spjäljalusier, som
gåvo hela den väldiga byggnaden ett förfallet utseende.
Bottenvåningen upptogs av fyra bodar. Till höger om
porten var en snuskig krog och till vänster hade en
kolhandlare, en kryddkrämare och en paraplymakare sina
bodar. Huset, som i och för sig självt var stort, föreföll
ännu större därför att det låg inklämt mellan två små
ruckel. Fyrkantigt, likt ett illa tillyxat kalkstensblock,
avtecknade det mot den klara himlen över de angränsande
taken sina orappade, smutsfärgade murar, vilka påminde
om ett fängelse. Men Gervaise betraktade i synnerhet
porten, en bred, rundbågig port, som sträckte sig ända upp
till andra våningen ; portgången var stenlagd som en gata ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
