Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den hade en rännsten i mitten och ledde till en stor
gård.
»Stig in», sade Coupeau, »det är ingen som äter upp er.»
Gervaise ville vänta på gatan. Men hon kunde ej
motstå begäret att gå in i portgången, ända fram till
port-vaktsrummet, som var beläget till höger. Där, på tröskeln,
lyfte hon åter upp ögonen. Fyra regelbundna fasader
omslöto gårdens stora fyrkant och varje fasad hade sex
våningar. Ingen enda sirat smyckade från stenläggningen
till takåsen de grågula murarna, som voro randade av
takdroppet, och vilkas enformighet endast avbröts av de
i hörnen inskjutande rännorna. Fönstren hade inga
spjäl-jalusier och rutorna voro av fult grönt glas. I somliga
fönster vädrades blårutiga madrasser, i andra hängde
kläder till torkning, hela hushållets tvätt, karlskjortor,
frun-timmersnattröjor och byxholkar. Ända uppifrån och ned
grinade elände och nöd genom varje springa. Varje fasad
hade en hög smal port, som ledde till en mörk förstuga
och en trappa. Huset hade således fyra trappor,
uppkallade efter alfabetets fyra första bokstäver, målade på
väggen. Bottenvåningarna upptogos av stora verkstäder med
breda fönster, svarta av damm. På ena sidan låg en
smedja och på den andra en snickarverkstad; bredvid
portvaktsrummet var ett färgeri, varur i detta ögonblick
rann ett skärt vatten, som flöt ut i rännstenen. En klar
dager upplyste den av färgade vattenpussar, spånor och
stenkolsstybb uppfyllda gården, vilken var liksom delad
i tu av den linje, där solen stannade. På skuggsidan,
omkring vattenledningen, vars kran underhöll en ständig
fuktighet, letade tre små höns efter daggmaskar.
Gervaise sänkte blicken från sjätte våningen till
stenläggningen, och höjde den åter, förvånad över den väldiga
stenmassa, som omgav henne. Hon kände sig mitt i en
levande organism, i själva hjärtat av en stad, och den
ofantliga byggnaden väckte hos henne samma känslor, som om
hon stått framför en jätte.
»Söker ni någon?» frågade portvakterskan.
Den unga kvinnan svarade, att hon väntade en person.
Hon gick åter ut på gatan, men som Coupeau dröjde,
återvände hon in på gården, ditlockad mot sin vilja.
Huset föreföll henne icke fult. Mellan trasorna, som hängde
ut genom fönstren, funnos även glada punkter: en lövkoja,
som blommade i en kruka, en kanariefågel, som kvittrade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
