Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roade henne. Den naturliga följden av detta dagliga
umgänge var att plåtslagaren blev allt mer och mer kär. Vår
stackars Coupeau var fast och det riktigt ! Det var ej
utan att han började känna sig illa till mods. Han
skrattade visserligen ännu, men munvigheten var förbi och han
fann i själva verket ingenting att skratta åt. Med de så
kallade »dumheterna» fortfor han alltjämt, och det hade
nu gått så långt, att han aldrig mötte Gervaise utan att
fråga: »När?» Hon förstod vad han menade och svarade
att det skulle ske, när det blev sju torsdagar i en vecka.
Han fortsatte att retas med henne och kom ned med
tofflorna i handen för att flytta in. Hon fann hans
upptåg roliga och rodnade alls icke över hans grovkorniga
häntydningar. Han fick göra vad han ville, blott han inte
bar sig brutalt åt. Blott en gång blev hon ond, när han
med våld ville taga en kyss av henne och i ivern drog
ned hennes hår.
I slutet av juni månad förlorade Coupeau sitt muntra
lynne. Han blev helt underlig till mods. Deras groll
varade från söndagen till tisdagen men vid elvatiden på
tisdagskvällen knackade han på hos henne. Hon ville icke
öppna, men han bönföll med så vek och darrande röst,
att hon till slut drog ifrån byrån, som hon skjutit för
dörren. När hon fick se honom, trodde hon att han var sjuk,
så blek och rödögd var han. Men han skakade på huvudet
och stammade. Nej, nej, han var visst inte sjuk; men
han hade gråtit ett par timmar uppe på sitt rum, gråtit
som ett barn, och bitit i örngåttskudden för att grannarna
inte skulle höra det. På tre nätter hade han inte sovit.
Det kunde ej längre fortgå på det sättet.
»Hör på, Gervaise», sade han med gråten i halsen, »det
här måste ta ett slut... Det klokaste vi kunna göra är
att gifta oss... Jag för min del vill det gärna... Mitt
beslut är fattat.»
Gervaise blev i hög grad förvånad.
»Vad faller er in, herr Coupeau?» sade hon mycket
allvarligt. »Har jag någonsin satt det i fråga?... Och nu
kommer ni och föreslår det... Jag ber er, betänk er.»
Men han fortfor att skaka på huvudet och uttrycket i
hans ansikte häntydde på orubblig beslutsamhet. Det
behövdes intet vidare betänkande. Han hade kommit ned,
emedan han ville sova i natt. Hon kunde icke begära
att han skulle gå upp till sig igen och gråta. Så snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
