Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sagt ja, skulle han ej plåga henne mera, då skulle
hon få gå och lägga sig helt lugnt. Han ville bara höra
henne säga ja. Resten kunde de tala om i morgon.
»Nej, jag säger visst inte ja så där ett tu tre», återtog
Gervaise. »Jag vill inte att ni längre fram ska säga att
jag narrat er till en dumhet... Se så, herr Coupeau, var
förnuftig och envisas inte... Ni bara inbillar er vara
kär i mig... Om ni inte såg mig på åtta dagar, skulle
ni inte tänka på mig mera, det vågar jag vad som helst
på...»
I det mörka rummet, vid det rökiga skenet från ett
talgljus, som de glömde att snoppa, samtalade de med låg röst
om giftermålet ända till ett på natten. Gervaise återkom
oupphörligt till gossarna, dem hon visade Coupeau, där de
sovo med huvudet vilande på samma kudde. Det var en
besvärlig hemgift hon hade med åt honom ; hon kunde
aldrig i livet belamra honom med två barnungar.
Därefter greps hon av blygsel. Vad skulle grannarna säga?
De hade sett henne tillsammans med Lantier ; de kände till
hennes historia ; alla skulle finna det opassande att hon
gifte sig efter knappa två månader. Men Coupeau
besvarade alla hennes inkast med axelryckningar. Han
gjorde en konst i grannarna! Han blandade sig aldrig i
andras angelägenheter och det av ett giltigt skäl ; han var
rädd att smutsa ned sig. Ja, hon hade haft Lantier. Än
sen? Hon var intet lättfärdigt stycke för det... hon drog
minsann inga karlar hem med sig, som så många andra
kvinnor göra, kvinnor i högre samhällsställning än hon
till och med! Vad barnen beträffar så fick man väl
uppfostra dem. Han kunde aldrig finna en arbetsammare,
dugligare och bättre hustru än hon. Dessutom var allt
detta bisaker. Om hon också varit en gatstrykerska, om
hon varit ful och lat och haft ett helt dussin smutsiga
ungar, skulle han inte ha brytt sig därom, ty han ville ha
henne.
»Ja, jag vill ha dig... du skall bli min!» upprepade
han och hamrade sig med knytnäven på knäet. »Du hör
vad jag säger: jag vill!... Jag vill... Och därmed
punkt ! »
Gervaise greps av en viss rörelse. Plåtslagarens råa
passion utövade på henne en oemotståndlig verkan ; hon
kände sig nära att svikta. Med händerna vilande i skötet
och ett milt uttryck i ansiktet gjorde hon ännu åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
