Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om dagen och ansågos till följd därav för verkliga
magnater. Coupeau skulle aldrig i livet vågat gifta sig om
de ej gillat hans val.
»Jag har talat med dem om dig, de känna våra planer»,
sade han till Gervaise. »Så barnslig du är! Följ med i
kväll... Syster min är lite stel, det medger jag, svåger
min är heller inte alltid så vänlig, men i grunden äro de
bra människor båda två... Inte se de gärna att jag gifter
mig, ty det blir en förlust för dem, när jag inte längre
äter middag där, men inte köra de ut dig för det !... Följ
med en kväll för min skull, det kan inte undvikas.»
Dessa ord gjorde Gervaise ännu mera uppskrämd. En
lördagsafton gav hon likväl vika. Coupeau hämtade
henne klockan halv nio. Hon var redan klädd ; en svart
klänning, en tryckt yllemusslinsschal med gula palmkvistar
och en vit mössa med smala spetsar. Under de sex
veckor, hon arbetat, hade hon sparat ihop de nio francs och
femtio centimer, som schalen och mössan kostade ;
klänningen var gammal, den hade hon tvättat och sytt om.
»De vänta dig», sade Coupeau under det de gingo utför
Rue des Poissonniers. »Åh, de börja finna sig i att jag
gifter mig. I kväll äro de vid gott humör. För resten
kan det ju roa dig att se huru man gör guldkedjor, om
du inte har sett det förr... De ha just en stor
beställning till måndagen.»
»Ha de guld hos sig?» frågade Gervaise.
»Det tror j ag, det... på väggarna, på golvet och
överallt.»
Emellertid hade de inträtt i den stora portgången och
gått tvärs över gården. Lorilleux’s bodde sex trappor
upp, trappan B. Coupeau uppmanade Gervaise att hålla
sig väl fast i ledstången och att inte släppa den. Hon
lyfte upp huvudet och häpnade, när hon såg de höga
mörka murarna kring trapporna, som endast voro upplysta av
tre gaslågor, en låga i varannan våning. Den sista lågan,
den högsta, liknade en tindrande stjärna på en mörk
himmel. De båda andra däremot kastade långa, här och där
avbrutna ljusstrimmor utefter trappornas otaliga
kröknin-gar.
»Här ha de ätit löksoppa», sade plåtslagaren, då de
kommit upp i första våningens förstuga. »Känner du så gott
det luktar?»
En mustig kökslukt uppfyllde verkligen ända nedifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
