Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han lyfte upp sitt bleka ansikte och plirade med de röda
ögonen.
»Åtta tusen meter!... Hör du?... Två lieues!... Vad
sägs om en kedja på två lieues!... Den skulle räcka till
att sno kring halsarna på allt kvinnfolk i kvarteret !...
Och den växer dagligen!... Snart har jag hunnit lika
långt som från Paris till Versailles.»
Gervaise hade helt modstulen återvänt till sin stol.
Hennes illusioner hade flytt sin kos, hon tyckte att
alltsammans var fult, och log endast för att göra Lorilleux ett
nöje. Därtill generade det henne att ej ett ord yttrades
om hennes giftermål, denna för henne så viktiga sak, för
vilken hon uteslutande kommit dit. Båda makarna
behandlade henne som en främmande person, vilken Coupeau
tagit med sig för ro skull. Slutligen kom verkligen ett
samtal i gång, men det rörde sig endast omkring
hyresgästerna i huset. Fru Lorilleux frågade sin bror, om han
hört något slagsmål, när han kom. De där Bij ards
trumfade på varandra från morgon till kväll. Mannen kom
hem full som en kaja, och hustrun hade andra olater.
Därefter talades det om ritaren en trappa upp, den långa
rä-keln Baudequin, som hade skulder över öronen och hela
Guds långa dagen icke gjorde annat än rökte och
skrävlade med sina stallbröder. För Madinier,
kartongfabrikören, gick det också illa ; han hade dagen förut låtit två
ar-beterskor flytta, men det var rätt åt honom om det gick
omkull, ty allt vad han förtjänade gjorde han av med, och
ungarna lät han gå barfota. Karderskan, fru Gaudron,
hon var nu i välsignat tillstånd igen och vid hennes ålder
var det då tämligen opassande. Värden hade sagt upp
Coquets, som bodde fem trappor upp ; de voro skyldiga tre
kvartal och envisades att koka sin mat i förstugan. Om
inte mamsell Remanjou, gumman i vindskammaren, varit,
hade lille Linguerlot blivit skållad i lördags. Lyckligtvis
skulle hon just gå bort med sina dockor, och tack vare
hennes rådighet blev olyckan förebyggd. Vad Clémence,
strykerskan, beträffade, så uppförde hon sig både si och
så, men det var hennes ensak, det angick ingen ; hon
tyckte om djur och hade ett gott hjärta. Men synd var
det i alla fall, att en så ståtlig flicka syltade in sig med
vilken karl som helst ! En vacker dag skulle det bestämt
komma att sluta illa för henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
