Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rilleux sköt häftigt fram lampan och granskade
misstroget hennes händer.
»Var försiktig», sade han kärvt. »Sådana där små
guldbitar fastna lätt på kängorna, och så tager man dem
med sig utan att veta det.»
Nu blev det en uppståndelse. Mästarna tilläto ej att
ett enda milligram förkom. Och han visade hartassen,
varmed han borstade ihop guldsmulorna på arbetsbordet,
och det på hans knän utbredda skinnet, som låg där
enkom för att taga emot dem. Två gånger i veckan sopade
man omsorgsfullt verkstaden ; soporna gömdes och
brändes upp, därefter siktades askan, vari man fann ända till
för tjugufem à trettio francs guld i månaden.
Fru Lorilleux tog ej ögonen från Gervaises kängor.
»Det är ju ingenting att bli ond över», sade hon med
ett älskvärt lende, »men mamsell kan ju titta efter på
sina sulor.»
Röd av harm satte sig Gervaise åter, lyfte upp fotterna
och visade, att ingenting fastnat på dem. Coupeau hade
öppnat dörren och med sträv röst sade han god natt.
När Gervaise gått igenom korridorerna och äntligen åter
befann sig i förstugan, kunde hon ej avhålla sig från att
säga med tårar i ögonen :
»Det är just inte lovande.»
Coupeau skakade vresigt på huvudet. Hans svåger
skulle få betala honom den där kvällen. Hade man
någonsin hört på maken: att inbilla sig det man skulle taga
med sig ett korn av deras gamla gulddamm ! Och till allt
det där bråket var deras olycksaliga snålhet skulden.
Systern hade troligen inbillat sig, att han aldrig skulle gifta
sig, bara för att spara in åt henne fyra sous på hennes
välsignade pepparrotskött ! Men gifta sig skulle han, och
bröllopet skulle stå, som bestämt var, den 29 juli. Han
gjorde en konst i hela släkten.
På gården vände Gervaise sig om för att ännu en gång
betrakta byggningen, under det att Coupeau ropade åt
port-vakterskan att öppna porten. Hon tyckte att huset såg
ännu större ut under den mörka himlen ; de gråa
fasaderna, vilkas rämnor doldes av nattens skuggor, föreföllo
henne jättelikare, naknare, otrevligare nu, då de hade
blivit av med trasorna, som om dagarna hängde här och där
för att torka i solskenet. Alla fönster voro stängda, men
ett och annat var ännu upplyst. En lampa brann i Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
