Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diniers verkstad och kastade pä stenläggningen ett
gulak-tikt sken, vilket bjärt stack av mot mörkret, som insvepte
verkstäderna på nedre botten. Från den illa stängda
vattenledningskranen föllo vattendroppar en och en, och de
ljödo så ihåligt i den djupa tystnaden. Då tyckte
Ger-vaise att hela husets tyngd vilade på hennes axlar,
förkrossande, isande, och åter intogs hon av samma
vidskepliga fruktan, som under aftonens lopp så ofta bemäktigat
sig henne, en barnslighet, varåt hon sedan skrattade.
»Akta dig!» ropade Coupeau.
Och hon nödgades, för att gå ut, hoppa över en stor
vattenpuss, som runnit ur färgeriet. Den dagen var
vattenpussen blå, den hade en sommarhimmels djupblå färg,
och portvakterskans lilla nattlampa, som återspeglade sig
däri, liknade en därpå tindrande stjärna.
III.
Gervaise ville icke veta av något bröllopskalas.
Varför skulle de kasta bort pengar i onödan? Dessutom
kände hon sig generad för grannarna ; hon var ej angelägen
om att inviga alla i sitt giftermål. Men Coupeau
uppreste sig däremot; han förklarade att man ej kunde gifta
sig, utan att äta en bit tillsammans. Vad i Herrans namn
hade de med grannarna att göra ! Det var inte hans
mening att slå på stort men man skulle åtminstone taga sig
en promenad och sedan äta en tarvlig middag på första,
bästa spiskvarter. Det kom inte i fråga varken musik vid
desserten eller dans. Man skulle helt enkelt dricka ett
glas tillsammans och sedan gå var och en till sitt.
Plåtslagaren, som var outtröttlig i att skämta och
gyck-la, förmådde slutligen Gervaise att giva med sig, när han
svor på att man ej skulle skena över skacklorna. Han
skulle själv ha ett vaksamt öga på glasen och ansvarade
för att ingen skulle få tillfälle att bli knäckt. Han ställde
nu om med en picknick för fem francs person hos Auguste
på Silverkvarnen vid Boulevard de la Chapelle. Det var
en anspråkslös restauration med en ballokal inne på
gården. Våningen en trappa upp var särdeles lämplig ; där
skulle man komma att må som pärla i guld. I tio dagar
värvade han gäster i systerns hus vid Rue de la Goutte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
