Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d’Or: Madinier, mamsell Remanjou, fru Gaudron och
hea-nes man. Till slut lyckades han också förmå Gervaise att
taga emot hans båda kamrater Stekspett och Stövelknekt.
Den sistnämnde var visserligen känd för att ej spotta i
glaset, men han hade en så gräslig aptit, att man inbjöd
honom till alla picknicker, bara för att se restauratörens
min. Den satans Stövelknekt slukade tolv skålpund bröd
som ett intet ! Gervaise å sin sida lovade att ha med sig
sin matmor, fru Fauconnier, och makarna Boche, hyggligt
och bra folk. Man skulle således bli femton personer vid
bordet. Det var lagom. När man är för många slutar
det alltid med gräl.
Coupeau hade emellertid icke en enda sou. Utan att
vilja slå på stort, önskade han dock uppträda som en
be-levad karl. Han lånade därför femtio francs av sin
mästare. För dessa köpte han först vigselringen, en
guldring för tolv francs, som Lorilleux skaffat honom för nio
på fabriken. Därefter beställde han sig en rock, ett par
benkläder och en väst hos en skräddare på rue Myrrha, åt
vilken han gav tjugufem francs i avbetalning. Hans
blanklädersstövlar och cylinderhatt kunde ännu gå för sig.
När han lagt av tio francs för picknicken, hans och
Ger-vais’ andel — barnen fingo följa med på köpet — återstod
det honom precis sex francs, just vad en mässa vid
fattigaltaret kostade. Coupeau tyckte visst icke om
svartrockarna, det kostade till och med grundligt på honom att
stoppa sex francs i halsen på en dylik tordyvel, som
minsann frossade lika bra hans pengar förutan. Men säga
vad man vill: ett giftermål utan mässa är intet giftermål.
Han begav sig därför själv till kyrkan för att pruta; i en
hel timme munhöggs han med en liten prästgubbe i svart
kaftan, sniken som en månglerska. Plåtslagaren kände en
oemotståndlig lust att ge gudsmannen ett slag vid örat.
Till slut frågade han honom på skämt, om han inte hade
någon gammal förlegad mässa, inte allt för utnött, som ett
hyggligt, icke särdeles nogräknat par kunde begagna.
Prästgubben brummade och menade att Gud fader
omöjligt kunde finna nöje i att välsigna ett dylikt äktenskap,
men slutade med att lämna mässan för fem francs. Strax
en besparing på tjugu sous. Det var allt han fick över
— dock alltid något.
Också Gervaise var mån om att vara snygg. Så snart
hennes giftermål blivit beramat, hade hon arbetat några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
