Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot dem med stora steg, föregången av en klerk i
mässskjorta. Också han stökade mässan ifrån sig i största
hast. Han sväljde latinet, böjde sig ned, svängde på sig
och utbredde armarna, allt under sneda blickar på
brudparet och vittnena. Brudparet, som ej visste varken när de
skulle knäböja eller stiga upp, väntade ett tecken av
kler-ken. Vittnena förblevo stående hela tiden ; det var det
säkraste. Gumman Coupeau, som återigen fått ett anfall
av rörelse, fällde tårar i bönboken, som hon lånt av en
granne. Emellertid hade klockan slagit tolv, den sista
mässan var läst, och kyrkan uppfylldes av kyrkotj änare,
som stampade, bullrade och ordnade stolarna. Högaltaret
skulle smyckas till fest ; man hörde tapetserare spika upp
draperier. Och medan kyrkvaktaren sopade och dammet
virvlade, lade prästen med den elaka uppsynen sina torra
händer på Gervaises och Coupeaus sänkta huvuden, liksom
om han förenat dem mitt under ett flyttningsstök i ett
ögonblick, då Gud Fader var upptagen på annat håll.
Därefter begåvo sig brudparet och vittnena in i sakristian för
att anteckna sina namn i kyrkboken, och när det var gjort
och de åter befunno sig i solskenet under portiken,
stirrade de på varandra helt försagda och häpna över denna
vigsel i flygande fläng.
»Nu är det gjort!» sade Coupeau med ett tvunget skratt.
Han ville skämta, men i grunden fann han det alls inte
löjligt.
»Det går åtminstone undan för dem», tilläde han. »De
smida ihop folk lika raskt som tandläkaren rycker ut en
tand.»
»Jo jo men», småflinade Lorilleux, »hoplödningen sker
på fem minuter, men den håller hela livet igenom...
Stackars Vinbärssaft!»
Och de fyra vittnena slogo plåtslagaren på axeln för
att gratulera honom, under det att Gervaise med leende
läppar och tårfyllda ögon, kysste gumman Coupeau.
»Var lugn, nog kommer jag att göra vad jag kan», sade
hon till svar på gummans av snyftningar avbrutna ord.
»Om det går på tok för oss, så inte är det mitt fel...
Jag längtar själv för mycket efter att bli lycklig!... För
resten är det nu gjort... Det är hans och min sak att
söka draga jämnt och att göra vårt bästa på båda håll!»
Sällskapet begav sig nu direkt till Silverkvarnen.
Coupeau hade tagit sin hustrus arm. De gingo fort, några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
