Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundra steg framför de andra, skrattande och skämtande
utan att se varken husen, de förbigående eller vagnarna.
Det dövande förstadsbullret ljöd som klockor i deras öron.
Då de anlänt till restaurationen, beställde Coupeau två
flaskor vin, bröd och skinka i kabinettet på nedra botten.
Det behövdes varken tallrikar eller duk, de ville endast
ha litet tilltugg till vinet. Vid åsynen av Boches och"
Stekspetts strykande aptit, rekvirerade han en tredje
butelj och en bit ost. Gumman Coupeau var icke hungrig,
hon var alltför upprörd för att äta. Gervaise, som
för-smäktade av törst, drack stora glas vatten, utspädda med
några droppar vin.
»Det här är min sak», sade Coupeau och gick fram till
disken, där han betalade fyra francs och fem sous.
Emellertid hade klockan blivit ett och gästerna började
komma. Fru Fauconnier, en fetlagd, ännu vacker kvinna,
var den första. Hon var klädd i grå linneklänning med
tryckta blommor, skär halsduk och en mössa full med
blommor. Därefter kommo mamsell Remanjou, mager och
spenslig i sin eviga svarta klänning, vari hon till och med
tycktes ligga, samt makarna Gaudron, mannen klumpig
som en oxe, och hustrun enorm i sin intressanta
belägenhet, som var dubbelt synlig till följd av den
ljusgredelina, tätt åtsittande kjol, hon hade på sig. Coupeau
tillkännagav att man ej skulle vänta på Stövelknekt, som var
upptagen på annat håll, men lovat sammanträffa med dem
på vägen till Saint-Denis.
»Vi få ett Herrans väder!» utropade fru Lerat, i
detsamma hon trädde inom dörren. »Innan vi veta ordet av,
bryter det löst.»
Och hon ropade hela sällskapet till dörren för att
betrakta de svarta molnen, som sammandrogo sig över Paris,
förkunnande att ett åskväder var i annalkande. Fru Lerat,
Coupeaus äldsta syster, var en högväxt, torr och
manhaf-tig kvinna, som talade i näsan. Hon var klädd i en brun,
alltför vid klänning, vars långa fransar gåvo henne en
viss likhet med en mager hund, som stiger upp ur
vattnet. Hon lekte med sin parasoll som med en käpp. När
hon kysst Gervaise, återtog hon :
»Ni kan inte tänka er, hur det piskar en i ansiktet
därute.»
Alla förklarade nu, att de känt ovädret redan en lång
stund. Herr Madinier hade sett vartåt det lutade, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
