Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo ur kyrkan. Lorilleux’s liktornar hade hindrat
honom att sova ända sedan klockan tre på morgonen. För
resten kunde det ej sluta annorlunda, ty i tre dagar hade
hettan varit olidlig.
»Jo, jo, nog få vi en dusch», sade Coupeau, som stod i
dörren och oroligt rådfrågade himlen. »Men vi skulle
nog kunna ge oss i väg ändå, om syster min vore här,
det är bara hon som fattas.»
Fru Lorilleux lät verkligen vänta på sig. Fru Lerat
hade varit uppe för att hämta henne, men som hon ännu
inte fått snörlivet på sig, hade de börjat gräla. Den
långa änkan tilläde, viskande i broderns öra :
»Jag gav henne åka !... Hon är vid sitt allra värsta
lynne !... Bered dig på något trevligt, när hon
kommer.»
Bröllopsgästerna fingo ännu en kvart giva sig till tåls
i källarsalen, där de skuffades och trampades av karlar,
som kommo in för att dricka ett glas vid disken. Då och
då gick Boche, fru Fauconnier eller Stekspett ut på
trottoaren för att se huru vädret artade sig. Ännu regnade det
ej, men det mörknade betydligt, och den ena stormilen
avlöste den andra och uppjagade virvlar av damm. Vid
första åskknallen gjorde mamsell Remanjou korstecknet.
Allas blickar riktades ångestfullt mot vägguret över
spegeln ; klockan fattades endast tjugu minuter i tu.
»Där ha vi det!» utropade Coupeau.
Regnbyar sopade boulevarden, och i alla riktningar såg
man kvinnor fly, med båda händerna hållande i sina
kjolar. Under denna första störtskur anlände fru Lorilleux
andtruten och ursinnig. Hon stannade på tröskeln och
urladdade sin vrede på paraplyet, som ej ville gå igen.
»Har man någonsin sett på maken!» stammade hon.
»Det började just som jag kom ut genom porten... Jag
tänkte gå upp igen och klä av mig... Det borde jag ha
gjort!... Jo, det är ett snyggt bröllop!... Sade jag
inte genast, att det borde uppskjutas till nästa lördag!...
Nu regnar det, därför att ni inte lydde mig !... Det är
rätt åt er, mycket rätt!»
Coupeau försökte lugna henne, men hon bad honom dra
så långt vägen räcker. Han köpte henne minsann inte nya
kläder, om hon förstörde dem hon hade på sig. Hon var
klädd i en svart sidenklänning, vari hon var nära att
kvävas ; livet var så trångt, att knapphålen stramade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
