Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sneddade kjolen så snäv, att hon endast kunde taga
helt små steg. Fruntimren betraktade dock hennes toalett
med avundsjuk beundran. Själv tycktes hon icke ens
observera Gervaise, som satt bredvid gumman Coupeau. Hon
ropade Lorilleux till sig och bad om hans näsduk.
Därefter började hon att i ena hörnet av gästrummet borttorka
en och en i sänder de regndroppar, som fallit på
sidentyget.
Emellertid upphörde regnet helt plötsligt. Men
dagsljuset avtog allt mer och mer, och snart var det alldeles
mörkt, ett mörker, som genomkorsades av blågula blixtar.
Först nu bröt ovädret riktigt löst. Under en halvtimme
öste regnet ned och åskan mullrade oavbrutet. Karlarna
stodo i dörren och betraktade vattnet, som flöt i strömmar,
rännstenarna, som flödade över, och vattenpussarna, som
bildade sig överallt. Kvinnorna hade satt sig och höllo
förskräckta händerna för ögonen. Det pratades ej längre ;
alla kände sig underliga till mods. Ett skämt över åskan
av Boche, som påstod, att den helige Petrus nös däruppe,
narrade ingen att ens dra på munnen. Men när
åskknallarna avtogo i styrka och deras dån förlorade sig på
avstånd, tog otåligheten åter ut sin rätt bland
bröllopsgästerna, och ett allmänt knot förspordes över ovädret. Himlen
var nu askgrå, och ett fint genomträngande regn hade
efterträtt störtskurarna.
»Klockan är över tu!» utropade fru Lorilleux, »vi skola
väl inte ligga kvar här heller.»
Mamsell Remanjou föreslog en utflykt till landet trots
regnet. Men förslaget rönte allmänt motstånd. Vägarna
skulle just vara i ett vackert skick, man kunde ju inte en
gång sätta sig i gräset; dessutom var ovädret icke slut än,
varje ögonblick kunde man vänta en ny skur. Coupeau
följde med blicken en genomvåt arbetare, som
promenerade helt lugnt i regnet, och utropade:
»Om den där åsnan Stövelknekt väntar oss på vägen till
Saint-Denis, så får han åtminstone inte solstyng.»
Denna anmärkning mottogs med skratt. Men det
dåliga lynnet tilltog det oaktat. Det blev olidligt i längden.
Man skulle väl inte sitta där och gapa på varandra ända
till middagen ! Under en hel kvart grubblade man på
vad som var att göra. Stekspett föreslog kortspel, Boche,
som var mera pojkaktig till sin natur, ville leka lekar;
han visste en så rolig lek, som hette bikten. Fru Gaudron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
