Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, att han varit där en gång, men han mindes icke mycket
därav. Man tvekade dock, ända till dess fru Lorilleux,
på vilken Madiniers dryghet utövade sin verkan, fann
förslaget antagligt. Efter man nu en gång uppoffrat dagen
och klätt sig, kunde man så gärna gå och se på något
nyttigt. Alla gillade detta resonemang. Som det ännu
regnade något, lånade man paraplyer av värden, gamla
paraplyer, blåa, gröna, bruna, som gäster glömt kvar, och så
bar det av till Louvren.
De togo av till höger och veko in i Faubourg
Saint-Denis. Coupeau och Gervaise gingo i spetsen långt
framför de andra. Gumman Coupeau föredrog att stanna kvar
på Silverkvarnen för sina bens skull, och Madinier bjöd
armen åt fru Lorilleux. Efter dem kommo Lorilleux och
fru Lerat, Boche och fru Fauconnier, Stekspett och
mamsell Remanjou och sist makarna Gaudron. De voro tolv
inalles ; det var en rätt ansenlig skara på trottoaren.
»Å, vi ha visst ingen del i partiet, det kan jag bedyra»,
förklarade fru Lorilleux för Madinier. »Gud vet var han
fått tag i människan, eller rättare sagt, vi vet det tyvärr
endast allt för väl... Men det tillkommer inte oss att säga
någonting, eller hur?... Min man har köpt
vigselringen ... Och i morse kom Coupeau till oss och lånade
tio francs... Hade han inte fått dem, hade alltsammans
gått omkull. En brud som inte ens har en enda släkting
på sitt bröllop !... Hon påstår sig ha en syster i Paris,
som står i fläskbod... Varför har hon då inte bjudit
henne?»
Hon avbröt sig själv för att peka på Gervaise, som till
följd av trottoarens sluttning haltade betydligt.
»Se på henne! Så hon går! En sådan haltabolinka !»
Ordet halta holinkan upprepades snart av hela
sällskapet. Lorilleux småflinade och menade, att hon borde få
behålla det öknamnet. Men fru Fauconnier tog Gervaises
parti och förklarade, att ingen borde göra narr av henne,
ty hon var proper, så det var en fröjd, och en riktig
arbetsmyra. Fru Lerat, som alltid var tillreds med spetsfundiga
häntydningar, kallade Gervaises sneda ben »en
kärleks-krok» och tilläde, att många karlar tycka om sådant, utan
att dock förklara sig tydligare.
Vid boulevarden nödgades bröllopsskaran göra ett
ögonblicks halt för att låta vagnfilen passera ; därefter vågade
de sig helt modigt ut på den av regnet uppblötta maka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
