Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit han hittade med förbundna ögon. Men huru han
hittade, så gick han vilse och släpade brudskaran med sig
genom sju, åtta salar, innehållande glasskåp, fulla med
trasiga burkar och fula gubbar. Bröllopsgästerna fröso
och hade tråkigt. Äntligen stötte de på en dörr. Den
ledde till gravyrsalarna. På alla väggar hängde
fullklud-dade papper i glas och ram. Herr Madinier, som omöjligt
ville erkänna att han gått vilse, drog hela sällskapet
uppför en trappa. Här var marinmuseet. Åt vilket håll man
än vände sig, såg man endast modeller till instrument och
kanoner, reliefkartor och fartyg, stora som leksaker. Efter
en kvarts timmes vandring kom man till en ny trappa.
Madinier gick utför den i spetsen för de övriga, och åter
inträdde hela sällskapet i gravyrsalarna. Nu grepos alla
av förtvivlan ; hack i häl efter Madinier, som torkade
svetten från sin panna och for ut mot direktionen, som flyttat
om dörrarna, gick man genom den ena salongen efter den
andra. Vaktmästarna och de besökande betraktade med
förvåning alla dessa människor, som man inom tjugu
minuter återsåg i »Salon carré», i franska galleriet och
framför de höga glasskåpen, i vilka Orientens små gudar
sovo.
»Det stängs! Det stängs!» förkunnade vaktmästarnas
väldiga stämmor.
Och bröllopsgästerna visste ej alls åt vilken sida de
skulle gå för att komma ut. En vaktmästare satte sig nu
i spetsen för dem och följde dem till en dörr. Först på
Louvrens borggård, sedan he hämtat sina paraplyer ur
kapprummet, kunde de andas ut. Herr Madinier återfick
genast hela sin säkerhet ; han hade gj ort orätt i att ej vika
till vänster, nu kom han ihåg att juvelerna förvarades till
vänster. Eör övrigt låtsade alla vara glada över att en
gång ha sett de där sakerna.
Klockan slog fyra. Ännu återstod två timmar till
middagen. Man beslöt att taga en promenad för att döda
tiden. Fruntimren, som voro mycket trötta, hade helst velat
sätta sig, men som ingen av herrarna bjöd på
förfrisk-ningar, börjades ånyo vandringen, denna gång längs efter
kajerna. Nu kom ett nytt störtregn, och det så stritt, att
damernas toaletter förstördes, oaktat paraplyerna. Fru
Lorilleux, vars hjärta blödde för varje regndroppe, som
föll på hennes klänning, föreslog, att de skulle söka skydd
under Pont-Royal, och hon hotade att gå dit ensam, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
