Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kommer ändå att bli underligt för bror min», sade
fru Lorilleux till de andra fruntimren längst bort i salen.
Gervaise hade bibehållit samma leende lugn som på
morgonen. Men allt sedan promenaden kände hon sig
stundtals sorgsen, under det hon med tankfull min betraktade
sin man och Lorilleux’s. Hon tyckte att Coupeau kröp
för mycket för systern. Senast kvällen förut hade han
svurit på att duktigt snäsa till både henne och svågern,
om de på något sätt glömde sig mot hans hustru, men när
han var tillsammans med dem, var han en ynkrygg, då
lyssnade han till deras minsta ord och blev alldeles utom
sig, när de visade missnöje. Hon fann dessa symtom
oroväckande för framtiden.
Emellertid väntade man alltjämt på Stövelknekt, som
ännu ej infunnit sig.
»Bara vi sätta oss till bords kommer han», förklarade
Coupeau. »Stövelknekt har gott väderkorn... han
känner matångorna på avstånd.»
Bröllopsgästerna slogo sig nu ned med buller och bång
vid bordet: Gervaise emellan Lorilleux och Madinier och
Coupeau mellan Fauconnier och fru Lorilleux. De andra
fingo sätta sig huru de ville, ty det blev alltid bråk, när
man bestämde platserna. Boche smög sig till fru Lerat,
och Stekspett fick mamsell Remanjou och fru Gaudron
till grannar. Fru Boche och gumman Coupeau satte sig
vid ena bordsändan för att vaka över barnen.
»Skall ingen läsa bordsbönen?» frågade Boche, under
det att damerna av fruktan att bli nedfläckade drogo upp
klänningskjolarna under duken.
Men fru Lorilleux tyckte ej om dylikt skämt. Som
soppan — buljong och vermiceller — var nästan kall, åt
man den mycket fort. Uppassningen förrättades av två
kypare i flottiga jackor och förkläden, som en gång varit
vita. Genom de fyra öppna fönstren, som vette åt den
med akasieträd planterade gården, spelade den ljumma
luften in. De höga träden kastade ett grönaktigt skimmer
över den nedrökta salen, och bladens skuggor dansade av
och an på duken, som luktade unken. Två speglar, fulla
med flugsmuts, vilka hängde i båda ändarna av salen,
återspeglade bordet och det tjocka gulaktiga porslinet, i
vars repor diskvattnet lämnat svarta märken. Varje gång
en av kyparna kom upp ur köket, trängde ett kvävande
stekos in i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
