Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som alltid väckte en sä odelad beundran, att plåtslagaren
aldrig ät på värdshus utan att beställa kanin. Därefter
började han spinna. Fruntimren höllo servetterna för
ansiktet, emedan de skrattade för mycket.
Fru Fauconnier begärde huvudet, det var det enda hon
tyckte om. Mamsell Remanjou var alldeles förtjust i
späckfläsket. Och när Boche förklarade, att han tyckte
mest om de små lökarna, när de voro väl brynta, snörpte
fru Lerat på munnen, mumlande:
»Det kan jag nog förstå.»
Fru Lerat var torr och mager som en gärdsgårdsstör.
Hon förde ett fullkomligt klosterliv, och ända sedan hon
blev änka, hade aldrig en karl stuckit näsan in till henne.
Men huru sträng hon än var i sina seder, intresserade hon
sig för allt slipprigt, hon hade en verklig passion för att
söka dubbelmeningar i varje ord som yttrades och var
alltid till hands med en mängd grovkorniga häntydningar,
oftast så djupsinniga, att ingen annan än hon själv
förstod dem. Boche lutade sig närmare intill henne och bad
viskande om en förklaring.
»De små lökarna... det är ju naturligt... nog förstår
ni det.»
Emellertid hade samtalet småningom fått en allvarligare
vändning. Var och en talade om sitt yrke. Men Madinier
satte sig högst; det fanns verkliga artister bland
papparbetarna ; han hade sett kartonger, som voro riktiga
mästerstycken. Lorilleux hånskrattade ; han var stursk över att
arbeta i guld ; han tyckte att ett återsken därav vilade
över hela hans person. »Fordom begagnade guldsmederna
värja», sade han, och han nämnde Bernard Palissy utan att
veta varför. Coupeau beskrev en vindflöjel, ett mästerstycke,
som en av hans kamrater gjort. Den ifrågavarande
vindflöjeln utgjordes av en kolonn, en kärve, en fruktkorg och
en flagga, det hela utmärkt väl arbetat och sammansatt
uteslutande av små hoplödda plåtbitar. Fru Lerat, som
ville visa Stekspett huru man vred en blomstjälk, rullade
skaftet på sin kniv mellan sina knotiga fingrar, och fru
Fauconnier beklagade sig med hög röst över sina
arbe-terskor. Senast dagen förut hade en tossa bränt upp ett
par lakan för henne.
»Ni må säga vad ni vill», utropade Lorilleux och slog
knytnäven i bordet, »men guld är guld.»
Denna ovedersägliga sanning framkallade en tystnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
