Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kartongfabrikören åter upp. Han hade givit tre francs
till, och därmed var saken avgjord. Men gästernas vrede
hade ännu icke lagt sig, de skreko alltjämt över varandra.
En kraftyttring av fru Boche ökade ännu mera stojet.
Hon hade märkt, att mannen i ett hörn tagit fru Lerat
om livet. I ett nu fattade hon en karaffin och slungade
den i väggen.
»Det märks, att er man är skräddare», sade den långa
änkan med sin vanliga snörpning på munnen. »Alla
skräddare äro svaga för kjolar... Jag sparkade ändå till
honom ganska duktigt under bordet, men det hjälpte
inte.»
Nu var det slut med nöjet. Det dåliga humöret tog
allt mer och mer överhanden. Madinier föreslog, att man
skulle sjunga, men Stekspett, som hade vacker röst, hade
försvunnit. Mamsell Remanjou, som stod vid ena
fönstret, såg honom svänga omkring med en tjock jänta
under akasieträden. Nu gingo också Stövelknekt och
makarna Gaudron ned på hundfröjden. Även Boche smög
sig dit. Från fönstren kunde man se de dansande paren
röra sig mellan grenarna, på vilka hängde kulörta lyktor,
som upplyste gården och gåvo den ett rätt ståtligt
utseende. Hettan var tryckande, ingen vindfläkt skänkte svalka.
Uppe i salen hade Lorilleux och Madinier fördjupat sig i
ett allvarsamt samtal, och fruntimren, som ej visste,
varpå de skulle uttömma sin harm, synade sina klänningar
för att se efter, om de fått fläckar på sig.
Fru Lerats fransar voro fulla med kaffe, och fru
Fauconnier hade fått sås på sin klänning. På gumman
Cou-peaus gröna schal hade någon trampat. Men det var i
synnerhet fru Lorilleux som väsnades. Hur mycket de än
sade emot, så hade hon ändå en fläck på ryggen, det kände
hon. Och till slut varseblev hon den genom att vrida sig
framför spegeln.
»Vad sa jag!» utropade hon. »Det är hönssås!...
Kyparen får betala klänningen ... Vill han inte det, så
stämmer jag honom... Det fattades bara!... Varför
stannade jag inte hemma!... Men så går jag nu också min
väg... Jag har haft nog av det här gentila bröllopet.»
Ursinnig avlägsnade hon sig, och trappan darrade
under hennes fotter. Lorilleux skyndade efter henne. Men
han lyckades endast förmå henne att vänta fem minuter
på trottoaren, ifall de andra ville följa med. Hon borde ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
