Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått hem strax efter åskvädret, såsom det var hennes
avsikt; Coupeau skulle få betala henne den här dagen, det
kunde han lita på! När plåtslagaren fick höra, huru ond
hon var, blev han alldeles utom sig, och för att skydda
honom för obehag, samtyckte Gervaise till att gå med
detsamma.
Klockan var knappt elva. Som det var lördag,
avlöningsdag, härskade stor livlighet på boulevard de la
Chapelle och i hela Gouette d’Or-kvarteret. Fru Lorilleux
väntade bredvid en gaslykta tjugu steg ifrån
Silverkvarnen. Hon tog Lorilleux’ arm och gick förut utan att
vända sig om. Gervaise och Coupeau kommo efter, men
kunde endast med möda följa svågern och svägerskan, så
fort gingo de. Då och då nödgades de båda paren gå ned
från trottoaren för att ej stupa på någon fyllbult, som låg
där med benen i vädret. Lorilleux vände sig om då och då
för att åvägabringa försoning.
»Vi följa er till porten», sade han.
Nu höjde fru Lorilleux rösten. Hon fann det mycket
löjligt, att de skulle tillbringa bröllopsnatten i det där
snuskiga hålet, hôtel Boncoeur. Hade det ej varit
naturligare att de dröjt med giftermålet, tills de kunnat köpa
sig egna möbler? Det skulle just vara trevligt att bo i
en vindskupa, där man knappt kunde andas.
»Vi ska inte bo där, jag har redan sagt upp»,
stammade Coupeau helt försagd. »Vi ha ju Gervaises rum...
Det är större.»
Fru Lorilleux vände sig tvärt.
»Det var höjden!» utropade hon. »Ska ni bo i halta
bolinkans rum!»
Gervaise bleknade. Detta öknamn, som för första
gången slungades henne i ansiktet, gjorde på henne samma
intryck som en örfil. Därtill förstod hon allt vad som
dolde sig under svägerskans utrop. Halta bolinkans rum !
Det ville säga det rum, där hon bott en månad
tillsammans med Lantier, det rum, där ännu allting bar prägeln
av hennes forna liv ! Coupeau förstod ingenting ; endast
öknamnet sårade honom.
»Du gör mycket orätt i att döpa andra», inföll han
misslynt. »Du vet inte, du, att hela kvarteret kallar dig för
Kosvansen för ditt röda hår... Roar det dig att höra,
säj ...?»
Fru Lorilleux svarade ingenting. Grymt sårad över att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
