Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på de yttre boulevarderna med hjärtat svällande av glädje.
De hade nu en säng, ett nattduksbord, en byrå med
marmorskiva, ett runt bord med sin vaxduk och sex stolar,
allt av gammal mahogny. De hade också köpt
sängkläder, linne och diverse nästan nya husgerådssaker. Nu
först gjorde de sitt verkliga inträde i livet, tyckte de.
I två månader sökte de en lämplig bostad. De hade
helst velat flytta in i stora huset vid rue de la Goutte d’Or,
men där fanns intet enda rum ledigt. De måste således
avstå från denna så länge närda dröm. I grunden var
Gervaise ej missnöjd därmed; hon just som hyste en viss
fruktan för att bo vägg i vägg med Lorilleux’s. De sökte
nu på annat håll. Coupeau var framför allt mån om att
finna någonting så nära fru Fauconnier som möjligt, på
det att Gervaise skulle kunna titta hem när som helst.
Slutligen funno de vad de sökte, två rum och kök, nästan
mitt emot tvätterskan vid rue de la Goutte d’Or. Huset
var litet, det hade blott en enda våning, delad i två
bostäder. Trappan var brant, men förstugan rymlig, och de
båda lägenheterna lågo på ömse sidor därom. På nedre
botten bodde en hyrkusk, som hade sina vagnar i ett stort
skjul på gården. Gervaise var hänryckt och trodde sig
vara i sin hemort. Det hela påminde henne om en gränd
bakom fästningsvallarna i Plassans. Inga grannar, intet
skvaller att frukta ! Och därtill kunde hon se sina fönster
utan att lämna sina strykjärn; hon behövde bara sträcka
fram huvudet.
De flyttade in i april. Gervaise var redan i åttonde
månaden, men hon var lika outtröttlig i sitt arbete. Hon
påstod skrattande, att barnet hjälpte henne och gav henne
styrka. När Coupeau ibland ville, att hon skulle lägga
sig en stund, svarade hon, att därmed var ingen brådska.
Det var tids nog, att hon lade sig i det avgörande
ögonblicket. Nu hade hon ej tid att latas; snart skulle de ju
ha en mun till att föda! Det var hon själv som skurade
rummen, innan hon hjälpte Coupeau att ställa i ordning
möblerna. Hon torkade dem med moderlig omsorg, och
hennes hjärta sved, när hon märkte den minsta spricka.
Om hon stötte emot dem, när hon sopade, blev hon lika
ifrån sig, som om hon gjort sig illa själv. I synnerhet
tyckte hon om sin byrå ; den var vacker, solid och såg
särdeles reputerlig ut. Hennes enda dröm — en dröm
som hon ej vågade uttala — var nu att få en pendyl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
